Monthly Archives: september 2017

Ny sällsynt fladdermusart observerad i Vånevik – Barbastell funnen!

Fladdermusexkursionen den 23 september bjöd på en ny sensation! När allt inspelat material är genomgånget och analyserat rapporterar den ansvarige experten Espen Jensen att man lyckats fånga inte mindre än 12 inspelningar från den mycket sällsynta arten Barbastell! Läs mer om den ovanliga fladdermusen i klippet från Artdatabanken här nedan!

– Det är jätteroligt att vi hittat ännu en ovanlig art i Vånevik säger OBF:s ordförande Jan Brenander. Det här visar tydligt vilket rikt och betydelsefullt område det här är. Vi funderar på att köpa in en egen utrustning för att fortsätta undersöka fladdermusbestånden runt om i kommunen säger Jan Brenander.

– Det är högst sannolikt att förekomsten av barbastell i Vånevik är permanent och att det i detta fall inte rör sig om migrerande eller förbipasserande djur. Observation av barbastell i aktiv näringssök och i lämplig biotop inom ett område där flera tidigare observationer av arten har gjorts är en stark indikation på permanent förekomst och Våneviks gammelskog bör därför betraktas som en viktig lokal för arten, säger Espen Jensen. Utöver den sällsynta Barbastellen noterades också dvärg pipistrell och vattenfladdermus. Espen Jensen kommer att rapportera in alla arterna till artportalen vilket är viktigt.

Magenta Bat 5 Bat Detector

Hem  barbastell
 LÄGG TILL MITT URVAL

Organismgrupp DäggdjurBarbastella barbastellus
BarbastellDäggdjur

  1. NE
  2. NA
  3. LC
  4. DD
  5. NT
  6. SårbarVU
  7. EN
  8. CR
  9. RE
Kännetecken
Barbastellen är en medelstor och mörk fladdermus. Pälshåren är svarta vid basen och gulaktiga i spetsen. Öronen är 12-18 mm långa, breda och framåtriktade och möts i pannan. Underarm 36-44 mm, vingspann 262-292 mm.

 

Utbredning
Länsvis förekomst för barbastell Observationer i  Sverige för barbastell
SVENSK FÖREKOMST
Bofast och reproducerande
Barbastellen är känd i Sverige sedan år 1746. Fram till 1950 finns 37 fynd från 22 lokaler i Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Stockholm och Värmland. Under perioden 1978-2012 har observationer av barbastell gjorts på ett hundratal lokaler i 9 sydsvenska län. Barbastellen förekommer nu sällsynt från Skåne och Blekinge norrut till Västergötland och Östergötland. Återinventeringar och kontroller av kolonier i norra delen av utbredningsområdet tyder på en stark tillbakagång som fortfarande pågår. I Skåne och möjligen i Halland har arten ökat och expanderat sedan slutet av 1990-talet. Det är dock ovisst om ökningen ännu fortgår.
Arten observeras årligen på olika övervintringsplatser, i Skåne, enstaka platser i Halland och Småland samt regelbundet i Karlsborgs fästning i Västergötland där ca 30 individer räknas varje vinter. På den plats i nordligaste Småland där barbastell påvisades 1901 hittades en yngelkoloni 1988. Denna förekomst, som kontrollerats årligen sedan dess, finns fortfarande kvar. En inventering i gränstrakterna mellan Småland och Östergötland resulterade i fynd av ca 20 kolonier i Vimmerby, Eksjö, Ydre och Kinda kommuner. Fortsatta inventeringar har sedan kartlagt populationer i sydligare områden i Småland och Halland. Det har även visat sig att det finns små populationer på Öland, Gotland och i Blekinge. Ökningen i söder kan bero på att de äldre lövträdsbestånden som nu får stå kvar med åldrande träd, oftast bok och ek, under en period fått alltmer död ved, lös bark, sprickor, blixtskador och hackspetthål. Almsjukan har också under en period gjort att lös bark kan ha underlättat spridning och återkolonisation av barbastell. Populationens storlek är okänd men kan tills vidare antas vara i storleksordningen 500-1 000 exemplar. Arten förekommer över stora delar av Mellaneuropa från Spanien, Frankrike, södra Storbritannien och Irland i väster till Kaspiska havet i öster, men är överallt sällsynt.

Läs mer…

Rödlistningsbedömning 2015
KATEGORI
Sårbar (VU)

KRITERIER

C1
TIDIGARE RÖDLISTNINGSBEDÖMNING
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Barbastell är en sällsynt art som är har observerats norrut till Västergötland och Östergötland. Den har tidigare förmodligen förekommit norrut till Värmland och Stockholmstrakten. Barbastellens biotopval och jaktbeteende antyder att den är gynnad av traditionell markanvändning. Miljöerna kännetecknas av äldre genuin gårdsbebyggelse, ofta i byar med flera närliggande gårdar och ladugårdar. I omgivningarna finns vanligen rikligt med äldre grova f.d. hamlade träd och andra äldre lövträd, beteshagar och ängar, gärna med översilningsmark och kärr. Trädgårdar av äldre typ, inte alltför intensivt skötta, utgör också en viktig jaktbiotop. I de sydligaste landskapen har arten sina huvudsakliga tillhåll och kolonier i gammal lövskog. Arten gör också regelbundet besök i omkringliggande skogsområden, bl.a. i äldre typ av skog som ännu bär spår av utmarksbete, upp till drygt fyra km från kolonin. Barbastellen är inte migrerande. Antalet reproduktiva individer skattas till 2500 (2000-3000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (200-800) km². Populationen minskar med mer än 20% inom 14 (= 2 generationer) år. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer (barbastellen uppvisade en ökning i Skåne under de inledande tio åren av 2000-talet men ökningen har troligen upphört under senare år). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C1). Global rödlistningskategori: NT (2001).

Läs mer…

Ekologi
Barbastellen har i sitt kärnområde i norra Småland och södra Östergötland oftast tillhåll i eller nära byar i skogslandskapet, till stor del belägna på hög höjd över havet (upp till ca 300 m.ö.h.). Miljöerna kännetecknas av äldre genuin gårdsbebyggelse, ofta i byar med flera näraliggande gårdar och ladugårdar. I omgivningarna finns vanligen rikligt med äldre, grova f.d. hamlade träd och andra äldre lövträd, beteshagar och ängar, gärna med översilningsmark och kärr. Trädgårdar av äldre typ, icke alltför intensivt skötta, utgör också en viktig jaktbiotop. Barbastellerna jagar mest i närområdet kring kolonierna men gör också regelbundet besök i skogsområdena runtom och jagar där bl.a. i äldre typ av skog som ännu bär spår av utmarksbete. Data från både västra och östra Småland visar att de regelbundet flyger minst 4 km från kolonimiljöerna. Mycket av dessa skogar avverkas nu och ersätts av kalhyggen och planterade ungskogar. Detta är troligen huvudorsaken till försvinnandet av flera kolonier och populationens tillbakagång i norra delen av utbredningsområdet. Vid dåligt väder använder barbastellerna ofta vind- och regnskyddade ”lövtunnlar” i form av markvägar ut mot utmarken/skogen, omgivna av tätt lövverk såsom hasselbuskage. Arten är speciellt inriktad på att ta fjärilar, framför allt småfjärilar, men tar även flera andra smådjursgrupper, t.ex. tvåvingar och spindlar. Födotillgängligheten beror därför säkert på rikedomen och artsammansättningen av insekter som produceras i hagmarker, ängar, trädgårdar, lövridåer, längs markvägar etc. De hittills kända förekomsterna utgörs alltid av få individer. Hittills har endast enstaka platser med fler än 10 vuxna djur påträffats. I andra delar av Sydsverige har fynd gjorts i annorlunda miljöer, t.ex. äldre bokbestånd, slottsparker och grov lövdominerad gammelskog. Barbastellen är aktiv under en mycket lång säsong. På sydsvenska lokaler har arten observerats ute på födosök från april till mitten av oktober. Det är också känt att arten kan flyga vid mildväder under vintern. Barbastellen är inte någon migrerande art men företar lokala rörelser, mellan kolonitiden och övervintringen. Den har sålunda observerats vid insektrika kustlokaler där arten inte förekommer sommartid såsom Ven, Falsterbo, Osmarken, Revnabben, Hammars backar, Kåsehuvud och Åhus i Skåne, Ottenby på Öland och Hoburgen på Gotland. Övervintrande exemplar har i Sverige anträffats i jordkällare, gamla gruvor, samt i några slott och fästningar.
LANDSKAPSTYPER
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
BIOTOPER
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Inomhusmiljöer
Inomhusmiljöer
Barrskog
Barrskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
EKOLOGISK GRUPP Djurätare (karnivor)
SUBSTRAT/FÖDA
Levande djur
Levande djur
· fjärilar
· fjärilar
· spindlar
· spindlar
· tvåvingar
· tvåvingar
Ved och bark
Ved och bark
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig

Läs mer…

Hot
Kan vara utsatt för störningar på övervintringsplatser. Sommarkolonier kan drabbas när äldre byggnader renoveras eller hålträd fälls. Barbastellens sällsynthet talar dessutom för att artens krav på jaktbiotoper är kritisk för dess förekomst. Avverkning av äldre skog av utmarkstyp i norra delen av utbredningsområdet är tydligen ett allvarligt hot. Fortsatt tillbakagång av jordbruket med betesdjur, hävd av hagar, ängar och skogsbete på höglandet är säkerligen negativt för arten. Att man i dessa miljöer också omför äldre typ av trädgårdar till moderna med maskinklippta gräsmattor minskar utbudet av föda.

PÅVERKAN

  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)

Läs mer…

Åtgärder
Artens överlevnad kräver att kända yngelkolonier skyddas och att de viktigaste furageringsbiotoperna bevaras och vårdas. Övervintringplatser måste skyddas effektivt från störningar t.ex. genom att montera galler och grindar vid grottor eller gruvor där arten övervintrar regelbundet. Förfallna potentiella övervintringsplatser bör restaureras för att hindra vinddrag, nedkylning eller uttorkning. De viktigaste områdena för barbastellen bör säkras genom ”särskilda bevarandeområden” enligt Habitatdirektivets bilaga 2. Inom dessa måste artens födosöksbiotoper, aktivitetsområden, m.m. klarläggas ytterligare. Prioriterade områden bör snarast skyddas och vårdas t.ex. genom Natura 2000-områden, reservatsbildning, biotopskydd eller naturvårdsavtal.
ÅTGÄRDSPROGRAM  Fastställt

Läs mer…

Artskydd
Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet

 

Naturvård
  • Habitatdirektivets bilaga 2
  • Habitatdirektivets bilaga 4
  • Bernkonventionens bilaga II
  • Bonnkonventionens bilaga II
  • EuroBats

GLOBAL RÖDLISTNING

NT (2008)

 

© Jens Rydell/ArtDatabanken
Namn och släktskap
  • RIKE
    Animalia – djur 
  • STAM
    Chordata – ryggsträngsdjur 
  • UNDERSTAM
    Craniata – kraniedjur 
  • INFRASTAM
    Vertebrata – ryggradsdjur 
  • KLASS
    Mammalia – däggdjur 
  • ORDNING
    Chiroptera – fladdermöss 
  • UNDERORDNING
    Vespertilionoidea  
  • FAMILJ
    Vespertilionidae – läderlappar 
  • SLÄKTE
    Barbastella  
  • ART
    Barbastella barbastellus, (Schreber, 1774) – barbastell
    SYNONYMER
    Vespertilio barbastellus Schreber, 1774
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingemar Ahlén 2013.

Fantastisk fladdermuskväll i Vånevik!

Spänningen stod på topp när deltagarna samlades i Vånevik för höstmörkrets sista fladdermusinventering. Förväntningarna var höga efter förra årets sensationellt rika artlista. Medan skymningen föll över kustskogarna och stämningen tätnade berättade fladdermusexperten Espen  Jensen om kvällens program och vad man kan vänta sig hitta för fladdermusarter så här pass sent i september. Deltagarna fick förstås också lära sig mer om investeringsmetodik innan de 24 deltagarna tågade ut i natten i samlad trupp. Kvällsträffen blev ett mycket lyckat samarrangemang mellan aktionsgruppen ”Rädda Våneviks gammelskog”, Oskarshamnsbygdens Fågelklubb och Stranda Naturskyddsförening.

Espen Jensen som forskar på fladdermöss lockade många deltagare till inventeringskvällen i Vånevik den 27 september.

Espen Jensen som forskar på fladdermöss lockade många deltagare till den spännande inventeringskvällen i Vånevik den 27 september. Framför Espen ses fladdermusholkar.

 

Vid det vattenfyllda stenbrottet Brödlösa blänkte den svarta vattenspegeln i ficklampsljuset och för första gången mötte många av deltagarna för första gången jagande fladdermöss. Natten var svart och spänningen stiger när det knattrar och knäpper för fullt i fladdermusdetektorerna, de små digitala apparaterna som omvandlar fladdermusens jaktläte till hörbara ljud för oss människor. Precis som med fåglarna kan man skilja arterna åt genom frekvens och typ av läte.

Vid det vattenfyllda stenbrottet Brödlösa blänkte den svarta vattenspegeln i ficklampsljuset och för första gången mötte många av deltagarna jagande fladdermöss. Natten var svart och spänningen stiger när det knattrar och knäpper för fullt i fladdermusdetektorerna, de små digitala apparaterna som omvandlar fladdermusens jaktläte till hörbara ljud för oss människor. Precis som med fåglarna kan man skilja arterna åt genom frekvens och typ av läte

Några av deltagarna samlas inför kvällens utflykt. Från vänster Anneli Brenander, Pia Ingemansson, Karl Ingemansson, Dag Jansson, Marit Stigsdotter, Wretlund, Berit Melin och  Agneta Andersson.

Några av deltagarna samlas inför kvällens utflykt. Från vänster Anneli Brenander, Pia Ingemansson, Karl Ingemansson, Dag Jansson, Marit Stigsdotter, Wretlund, Berit Melin och Agneta Andersson.

Fladdermuskvällens höjdpunkt och något att minnas kom när en härlig fika serverades vid stenbrottet Brödlösa som dessutom vackert tänts upp i i höstnatten. Allt detta var möjligt tack vare en fantastiskt insats från personerna bakom Rädda Våneviks gammelskog!

Fladdermuskvällens höjdpunkt och något att minnas kom när en härlig fika serverades vid stenbrottet Brödlösa som dessutom vackert tänts upp i i höstnatten. Allt detta var möjligt tack vare en fantastiskt insats från personerna bakom Rädda Våneviks gammelskog!