Monthly Archives: december 2012

Den 16 november genomfördes det inplanerade mötet med Ems VD och skogsentreprenören Rörviks Timber med anledning av Skogsgruppens pågående dokumentation och kritik av det storskaliga skogsbruket på Ems marker. 

Vi mötte upp efter lunch på den vackra herrgården vid Emåns mynning. OBF:s Skogsgrupp representerades av Jan Brenander och Helge Torstensen.

VD:n och skogschefen Erling Torstenson hälsade välkommen och vi fick en bra genomgång av fastighetens skogsinnehav, åldersklasser, avsatta arealer och lite funderingar kring den kritik som vi framfört från OBF:s skogsgrupp. Torstenson berättade att Em har totalt  2200 ha och av dom var ca 1800 ha produktiv skog, alltså ca 92%.  Av den totala arealen var mellan 8 – 10%  avsatta som Naturvård Skötsel och Naturvård Orörd mark. I siffran ingår området kring herrgården där stora ekhagar finns på båda sidorna om ån. På dessa ekområden finns ett avtal med Länsstyrelsen omfattande ca 60 ha (3%).

Skogen på Em har en omloppstid på 100år. Skogen växer långsamt och markerna har ingen hög bonitet. I dagsläget har man ojämn åldersfördelning och mycket skog som är i åldern över 90 +. Av detta slutavverkar man ca 1% av de 1800ha vajre år.

Vi fick möjlighet att förklarade vår kritik mot Ems storskaliga skogsbruk och kunde diskutera de brister vi dokumenterat under flera år. Det handlade då om en generell kritik mot stora hyggesarealer med kala ytor och liten, eller dålig naturhänsyn. Speciellt framförde vi att hänsynen mot surdrog och våtmarker inte lever upp till skogsvårdslagens hänsynsparagrafer. Detta gäller inte minst det stora hygge som tagits upp utmed väg E22 och som vi senare skulle komma att besöka.

Efter VD:s dragning om skogsinnehavet underströk vi att Em har fantastiska möjligheter att bedriva ett mer miljöanpassat och småskaligt skogsbruk och att detta skulle ge företaget ett betydligt bättre miljörykte än vad som nu är fallet. Idag skadar fastighetens skogsbruk Ems internationella rykte då inte minst fiskevårdskretsar uppmärksammat det storskaliga kalhyggesbruket och dess påverkan på Natura 2000 objektet Emån.  

En broschyr om Naturskogsbruk lämnades över till Em och Rörviks Timber. VD:n Erling Torstenson menade dock att man inte ser något alternativ till kalhyggesbruket utan detta kommer att fortsätta i samma skala som hittills. Fastigheten kräver en stor inkomst från skogen för att det skall gå runt enligt Ems VD.  Torstenson framförde skarp kritik mot den artikel som bl.a ligger ute på hemsidan om Ems skogsbruk. Vår artikel var att se som närmast en skandal och borde mildras och rättas. Em har enligt de siffror som redovisades i herrgårdens gamla kök redan avsatt mer skog än vad som krävs vid en FSC certifiering. Em är för närvarande inte FSC certifierade men tankar finns på att göra detta i framtiden. Rörviks Timber som utför avverkningsuppdrag och som också köper skog av Em har alldeles nyligen blivit certifierad (sommar 2012) i både FSC o PFSC . Anders Classon på Rörviks Timber som var med på träffen tillsammans med en av företagets inköpare, Bengt-Ove, berättade att det var han som ansvarade för Röviks certifieringar.

Efter den korta genomgången åkte vi ut till slutaavverkningsytan där vi framfört krtiska synpunkter. Vi körde in i området och parkerade på slutavverkningen inre del. Vi påpekade här att slutavverkningsytan var typisk för Em och väldigt stor, 27 ha, men detta menade Torstenson var sällsynt på fastigheten. Detta är inte vår uppfattning.

Vi påpekade att Em missat att lämna zoner mot våtmarkerna. Här fanns inga zoner överhuvudtaget och vi förevisade att man generellt hade kört i ute i våtmarkerna  (impedement). Vår fotodokumentation visade på nersågade träd ute i våtmarken. Bla hade ekonomiskt värdelösa träd avverkats ute i impedementen, en knotig björk, flera knotiga martallar och i princip hade allt löv tagits bort. Torstenson menade att de åkt ner vid förröjningen, men som vi underströk på plats så stod ju träden ute i våtmarken och skulle aldrig ha rörts!! I en våtmark efter E22 fanns en del torrträd lämnade men där hade Em fått synpunkter från Trafikverket som menade på att torrrakorna kunde ramla ut på vägen. När vi gick tillbaka till bilarna påpekade vi att det låg mycket löv i rishögarna, löv som borde ha sparats för framtiden. Likaså att rönn enbuskar och bärande träd hade sågats ner eller körts ner, vilket naturligtvis ger ett dåligt miljöbetyg.

Något större medhåll kunde inte påräknas från Em under besöket men vi hoppas att samtalen gett någon tankeställare hos Em och Rörviks Timber för framtida avverkningar.

För en tid sedan skapade Skogsindustrierna en ny webbsida, ”Skyddad skog”, som ger en helt felaktig bild över hur mycket skog som är skyddad i Sverige. Kartan visar nämligen inte bara skog, utan även naturreservat och nationalparker bestående av fjäll, betesmarker, sjöar, vattendrag och andra naturtyper. Kartor som visar skyddad natur är ingen nyhet, utan finns sedan flera år tillbaka på Naturvårdsverkets hemsida. Det nya i Skogsindustriernas verktyg är att skogsbolagens, statens och kyrkans frivilliga avsättningar redovisas på samma karta som de verkligt, alltså formellt, skyddade områdena.

Certifierade skogsägare, som anslutit sig till FSC eller PEFC, har åtagit sig att frivilligt avsätta 5 procent av sin produktiva skog till naturvård. Detta tycker vi i grunden är bra, men det är viktigt med ökad tydlighet kring de frivilliga avsättningarna på produktiv skogsmark. På Skogsindustriernas nya karta saknas en stor andel av de frivilliga avsättningarna, dessa avsättningar räknas idag ändå in i skyddade områden när redovisning sker mot de uppsatta miljömålen, trots att vare sig myndigheter eller allmänheten vet var de ligger. De frivilliga avsättningar är viktiga för att miljömålen ska nås, men vi menar att man inte kan räkna något som skyddad skog såvida denna inte finns redovisad enligt följande principer:

Transparens: det måste tydligt framgå var de frivilliga avsättningarna finns, hur de är avgränsade. Samtliga avsättningar som man vill ska medräknas i offentlig statistik över skog som undantagen från skogsbruk måste beskrivas tydligt geografiskt.

Kvalitetssäkring: de frivilligt avsatta områdena måste ha höga naturvärden för att fylla sin uppgift för det politiska delmålet om skydd inom miljömålet Levande skogar. En sådan redovisning saknas i dagsläget. Vi finner det märkligt att riksdag och regering har godkänt att räkna in områden vars naturvärden man inte känner till vid bedömning av måluppfyllelse för delmålet.

Långsiktighet: de avsatta skogarna måste vara långsiktigt avsatta. I dagsläget finns det ingen garanti för att de frivilligt avsatta områdena inte kommer att återgå till vanlig produktionsskog eller säljas och därmed hotas av avverkning. En utfästelse om långsiktighet är nödvändig för att de frivilliga avsättningarna ska kunna användas för att nå miljömålet.

Vidare menar vi att den redovisning som Skogsindustrierna kallar skyddad skog gravt vilseleder allmänheten till att tro att 25 procent av landets skogar är säkrade från skogsbruk.  Detta är långt ifrån sant. I den offentliga statistiken från Statistiska Centralbyrån, SCB, redovisas andelen skog som har ett långsiktigt, kvalitetssäkrat och transparent skydd. Den siffran är för produktiv skog 3,6 procent. Skogsindustrierna har dock valt att, förutom de frivilliga avsättningarna, även räkna in de lågproduktiva skogarna, impedimenten, i sin redovisning av formellt skyddade områden och hänvisar till att impedimenten är skyddade genom Skogsvårdslagen. Att räkna in impedimenten är rejält vilseledande då impedimenten endast har ett visst skydd mot skogsbruk, men saknar skydd för annan exploatering såsom vindkraft och bostadsområden, såvida de inte ingår under ett formellt skydd. I det senare fallet, då även impedimenten ingår, är siffran för skydd av all skogsmark 7,0 procent – alltså långt ifrån Skogsindustriernas 25 procent. Impedimentens betydelse för biologisk mångfald kan och ska heller inte jämställas med den produktiva skogens då de skiljer sig väsentligt i strukturer och sammansättning och endast ett fåtal av de skogslevande, hotade arterna är knutna till impedimenten.

Slutligen finner vi det mycket anmärkningsvärt att Skogsindustrierna inte gjort skillnad på skyddad skog och övrig skyddad natur på en hemsida som heter skyddadskog.se. Istället redovisas alla nationalparker och naturreservat, även de som består av fjäll, sjöar, vattendrag, ängs- och betesmarker och en mängd andra naturtyper, t.ex. Blå Jungfrun.  

För att på ett trovärdigt sätt föra ut sitt budskap skulle Skogsindustrierna kanske i stället ha ansträngt sig för att redovisa samtliga frivilliga avsättningar som skogsbruket uppger finns i landet, samt förklara för allmänheten vad avsättningarna innebär i fråga om kvalitet och långsiktighet. Då hade Skogsindustriernas karta haft ett betydligt större värde för såväl myndigheter och ideell naturvård som i dagsläget inte vet var alla dessa avsättningar egentligen finns.

Naturskyddsföreningen i Kalmar län
Catharina Lihnell Järnhester, ordförande