Category Archives: Nyheter

Vårt krav står fast – kommunen bör övergå till hyggesfritt skogsbruk!

Skogsgruppen har i tio års tid drivit på för att förmå Oskarshamns kommun att övergå till ett mer miljövänligt skogsbruk. Vi är inte ensamma om detta, även Naturskyddsföreningen i Döderhult har ställt sig bakom kravet och kritiken mot att vår kommun driver ett skogsbruk som utarmar naturen och medborgarnas friluftsskogar. Kommunens agerande är ett mycket dåligt exempel på en misslyckad miljöpolitik!
 
Ett förslag till nytt policydokument för skötseln av kommunens skogar har tagits fram av tidigare kommunekologen Lennart Nilsson men det har dragits i långbänk och mött motstånd från olika håll. 
Frågan är mycket viktig eftersom kommunen har höga avkastningskrav på sin skog – ett förhållande som med ett fortsatt kalhyggesbruk leder till att kommunens all skogsmark på några års sikt kommer att kalavverkas och de naturligt föryngrade skogarna försvinner. Det om något utarmar den biologiska mångfalden. I många andra av landets kommuner har man lämnat hyggesbruket och sänkt avkastningskravet på den egna skogen och mer börjat se medborgarnas skog som en enorm resurs för friluftsliv och människors hälsa.
 
Skogsgruppen har tittat på hur stora arealer som kommunen avverkat mellan åren 2014 – 2019.
  • 2014    16,1 ha
  • 2015    12,5
  • 2016    11,8
  • 2017    9,7 och tätortsnära slutavverk 24,7 ha
  • 2018    10
  • 2019    10
  • Summa 74  + 24,7  ha = 100 ha på 5 år av kommunens hela produktionsareal.
I dessa siffror döljer sig avverkningar och hårda gallringar även i tätortsnära skogar! Oskarshamns kommun är verkligen inget föredöme och detta är naturligtvis en politisk fråga där partierna borde bekänna färg. 
 

Växjö stift inte bättre än andra skogsägare!

page2image400

Trodde du att kyrkan skulle vara en bättre skogsägare? En skogsägare med högre ambition när det gäller natur- och miljöhänsyn? Glöm det! Vår granskning och fältbesök på fastigheten Gökhult 1:2 i Mönsterås kommun visar på dålig naturhänsyn.

Tyvärr uppvisar Växjö stifts skogsbruk ett hårt drivet skogsbruk med starka profitintressen. Hänsyn till skogarnas myllrande liv och skapelsens mångfald finns inte speciellt hos kyrkan som skogsägare! Vi granskar just nu Växjö stifts skogsbruk vid Gökhult i Mönsterås kommun. Läs mer i vår rapport via länken i blått nedan!

 

Skogsavverkning på Vinö i Misterhults skärgård visar stora brister!

Stora brister i utförd avverkning på Vinö – samråd ej genomfört!

Skogsgruppen har vid flera tillfällen skriftligt och muntligt påpekat att Skogsstyrelsens tillsyn haltar, inte minst gäller detta i särskilt känsliga områden. När en större kalavverkning genomfördes på Vinö i Misterhults skärgård reagerade vi direkt och besökte platsen. Besvikelsen över lämnad hänsyn var stor och det framstod direkt att markägaren inte tagit den hänsyn till det omkringliggande skärgårdsreservatet som man borde ha gjort. Markägaren har heller inte följt de råd och anvisningar som lämnats av Skogsstyrelsen varför vi gjorde en skriftlig anmälan om saken till Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket.

Skogsgruppen har efter avverkningen på Vinö börjat gå igenom äldre avverkningar i känsliga miljöer för att närmare se hur skogsbruket följer de anvisningar man får av Skogsstyrelsen. Vi har också börjat undersöka om skogsstyrelsen genomfört samråd med markägaren enligt regelboken i de fall skogsområden anmälts till slutavverkning / kalhygge,  i särskilt ekologiskt känsliga områden eller på platser med höga naturvärden . Vi gör detta för att få en bild av hur skogsstyrelsens tillsyn fungerar. Tyvärr är resultatet nedslående!

Här nedan finns vår anmälan om bristande hänsyn vid slutavverkningen på Vinö  i Misterhults skärgård.

 Anmälan om bristande hänsyn vid skogsavverkning i anslutning till  Natura 2000-området Misterhult till följd av bristande myndighetsutövning och sektorsansvar hos Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen i Kalmar län.

Från: 

Oskarshamnsbygdens Fågelklubb

Skogsgruppen Oskarshamn

Till:

Naturvårdsverket

Ärende: Anmälan om bristande hänsyn vid skogsavverkning i anslutning till  Natura 2000-området Misterhult till följd av bristande myndighetsutövning och sektorsansvar hos Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen i Kalmar län.

Plats: Vinö, Misterhults skärgårdsreservat, Oskarshamns kommun, Kalmar län.

Ön Vinö ingår ej i själva reservatet men utgör en viktig biotop i reservatets kärna för såväl reservatets kulturmiljö som biotop för skyddvärda växter och djur. Naturvårdsverkets förtecknin (NFS 2004:8), särskilda skyddsområden och särskilda bevarandeområden enligt EU:s direktiv 79/409/ EEG och 92/43 EEG, 7 kap. 27§ miljöbalken och 15 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.

Våra föreningar uppmanar Naturvårdsverket att närmare granska den slutavverkning som skett på fastigheten Vinö 1:8, Misterhults församling, Oskarshamns kommun i Kalmar län. Enligt vår bedömning har flera fel gjorts i det här fallet och vi vill särskilt uppmärksamma Naturvårdsverket på att de ansvariga myndigheterna brustit i sin myndighetsutövning och tillsyn när det gäller  planering, utformning och slutförande av en så pass stor slutavverkning (18ha) på en skärgårdsö i de centrala delarna av Misterhults skärgårdsreservat utan att någon hänsyn tagits till områdets status och angränsande Natura 2000-område. 

En slutavverkning av den här storleken är av flera skäl helt olämplig i skärgårdsmiljön. Vi är väl medvetna om att Vinö är undantaget från själva reservatsbildningen men öns centrala läge i själva reservatet innebär att alla miljöpåverkande verksamheter måste anpassas till det omkringliggande reservatsområdet. För detta finns stöd i gällande lagar och föreskrifter.  I klartext betyder det att de myndigheter som har att bevaka skogsbrukets natur- och miljövårdshänsyn, speciellt på en plats som Vinö, måste bevaka, pröva och utforma föreskrifter inom lagens ram så att en skogsvårdsåtgärd utformas med den hänsyn som platsen kräver. Vinö har också stor betydelse för friluftslivet och den ökande europeiska turismen. 

Vår undersökning och vårt fältbesök visar att något samarbete inte förekommit mellan länsstyrelsen eller skogsstyrelsen i detta känsliga fall vilket är förvånande med tanke på platsen och områdets skydd.

Det är inte bara här det brister, avverkningen är dåligt genomförd vilket redovisas och stöds av bifogat bildmaterial nedan.

Det finns heller inga handlingar som styrker att skogsstyrelsen på något sätt inlett en dialog med markägaren i syfte att få till en mer skonsam avverkningsmetod bättre lämpad för platsen. Vi syftar då på någon form av naturskogsbruk eller skonsammare gallring vilket naturligtvis skulle ha valts här. Det är väl ändå skogsstyrelsen och länsstyrelsen som har att stötta varje markägare som önskar avverka skog i den här typen av miljöer och i dialog med denne försöka tillvarata de allmännas intresse genom att ge bra råd till nytta för både människor och miljö.

Vi frågar oss om det inte vore självklart att skogsstyrelsen i ett fall som detta omedelbart skulle kontakta länsstyrelsens natur- och miljövårdshandläggare för att med dem diskutera vilka krav som borde kunna ställas på en avverkning i anslutning till ett naturreservat med så höga upplevelsevärden och närhet till ett Natura 2000 område. Är inte detta just myndigheternas uppgift?

Oskarshamnsbygdens Fågelklubb och Oskarshamns skogsgrupp har besökt Vinö både den 2 och 11 maj, alltså efter att avverkningen slutförts. Vi har inför besöket tagit del av Skogsstyrelsen råd till markägaren. Avverkningsanmälan om föryngrings/ slutavverkning på 17,6 ha på Vinös nordvästra delar inkom till myndigheten den 19 november 2015. Det har alltså funnit gott om tid att inleda en dialog med markägaren och utforma särskilda föreskrifter. 

Vid genomgång av ärendet (Skogsstyrelsen A56618-2015) kan vi konstatera följande:

1. Skogsstyrelsen är den myndighet som har sektorsansvar för skogsbruket. Trots det har man utformat sina råd för avverkningen utan att ha först ha besökt området eller som vi redan berört inlett något diskussion med länsstyrelsen eller markägaren! Ansvaret för avverkningens utformning lämnas över till skogsbolaget Södra och dess inhyrda entreprenör. I det här fallet är det en underlåtelse av ansvarig myndighet att inte besöka skogsområdet före utformningen av råd och anvisningar!

2. Brister i Skogsstyrelsen råd och anvisningar A 56618 – 2015.

 

Skogsstyrelsen har inte levt upp till sitt sektorsansvar och lämnat råd och anvisningar anpassade till den speciellt känsliga biotopen.

Man har endast krävt att ”Inom en kantzon på minst 15-30 meter från strandlinjen får endast gran avverkas som kan nås med avverkningsmaskin utan att köra i kantzonen. 

Vår kommentar: Detta har inte följts! Kantzonen har brutits igenom på flera ställen där man plockat ut värdefulla tallar i strandzonen.

Något som naturligtvis inte skulle ha gjorts i det här fallet.

Enligt anmälan skall enligt punkt 4 (Träd, trädsamlingar och döda träd)

”Döda stående eller liggande träd, trädsamlingar och döda träd lämnas, tillskapande av högstubbar och andra träd 

Vår kommentar: Inte heller här lever avverkningen upp till målen. Ett antal döda träd hade knuffats omkull av skogsmaskinen. 

Området hade gammal tallskog som troligtvis mest påverkats av husbehovshuggning under lång tid och därför varit relativ opåverkad. 

 

På Vinö finns dessutom mycket täta bestånd av en speciell myrart, troligen  Kal skogsmyra (Formica polyctena) vilken är globalt rödlistad!  Det anmärkningsvärda är att cirka 75% av myrstackarna på avverkningsytan nu har tillfogats skador och tom helt körts över av maskinen. På flera platser har man dessutom avverkat träden mitt i stackarna och på sådant sätt förstört hela stacken. Myrsamhällena ser ut att ha en hög ålder då många av myrstackarna når över 2 meter i höjd! 

Vid besöket iakttogs en lärkfalk där mycket tyder på att falkens boträd i någon av de äldre tallarna sågats ner. 

Den enda hänsyn som ser ut att ha följts till punkt och pricka är varsamhet med de röjningsrösen som markägaren enligt anmälan skulle skyddas för åverkan enligt punkt 11. I övrigt finns inte någon planerad hänsyn till naturvärden förkryssade på själva anmälan vilket i sig borde har medfört en närmare granskning från skogsstyrelsen.

Vid kontakter med naturvårdare och ortsbefolkningen har det framkommit att markägaren till Vinö 1:8 under tio års tid ansökt om att få avverka området men inte fått detta beviljat. Om det beror på myndigheternas tidigare ställningstagande vet vi inte. 

Sverige har under en längre tid dragit på sig kritik från EU när det gäller det svenska skogsbrukets miljöhänsyn. I Naturvårdsverkets pågående analys av hur Sverige klarar att uppfylla riksdagens miljömål står det klart att vi inte kommer att klara de uppsatta målen för andel skyddad skog och därmed inte heller kommer att klara att skydda skogens biologiska mångfald på ett tillfredställande sätt. Allt detta är satt under EU:s lupp. Sverige har i likhet med andra länder inom gemenskapen en skyldighet att budgetera så att tillsynsmyndigheterna kan utföra sina plikter tex. att uppfylla samtliga miljömål inom skogen. Det exempel som vi tar upp här med kalavverkningen på Vinö med ofullständig tillsyn och rådgivning är just ett sådant exempel som ger EU anledning till att ytterligare fördjupa sin granskning av svensk natur- och miljövårdspolitik. Vi avser naturligtvis att kommunicera ut detta till alla berörda och granskande instanser. 

Vi förväntar oss någon form av respons på anmälan.

Med vänliga hälsningar

För Oskarshamnsbygdens Fågelklubb

Jan Brenander / ordf . För Oskarshamns skogsgrupp och Oskarshamnsbygdens Fågelklubb

 

Skogsgruppen på viktigt möte i Rättvik!

Under november var Skogsgruppen med på Naturskyddsföreningens viktiga riksskogsmöte för alla aktiva i skogsnätverk runt om i landet. Mötet hölls i Rättvik 16-18 november 2018. 

Helgen i Rättvik var mycket givande och lärorik för alla som jobbar med skogsfrågor. Naturskyddsföreningens skogsansvariga hade laddat mötet med närvaro av ikonerna Malin Sahlin och Sebastian Kirppu, Jonas Rudberg och riks miljöjurist Josia Hort plus flera kunniga och erfarna skogsaktiva. Förutom ett späckat program inomhus bjöds vi på en intressant exkursion till det som var kvar av Ore skogsrike. Ett idag mycket hårt hugget skogslandskap där flera natur- och miljöorganisationer tagit strid för det som är kvar av naturskogen och den biologiska mångfalden. Riksskogsmötet ordnades på ett utmärkt sätt av länsförbundet i Dalarna och lokala kretsen i Naturskyddsföreningen.

Skogsbiologen och rikskändisen Sebastian Kirppu berättar om skogsbrukets framfart i Ore Skogsrike för deltagarna i nätverksträffen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Banderoller hänger kvar i skogen efter den öppna konflikten om Ore skogsrike. En kampanj för biologisk mångfald som bl.a samlade Greenpeace, Fältbiologerna, Naturskyddsföreningen och Skydda Skogen bakom kraven.

 

 

 

 

Skogsgruppen i full aktivitet sommaren 2018!

Ett av många intressanta fynd från besöket i Hornsö var denna Raggbock, en rödlistad art!

Skogsgruppen har varit i full aktivitet under sommaren 2018 – inventeringar i samarbete med föreningen Skydda Skogen! 

Skogsgruppen har en mycket aktiv sommar bakom sig. Tack vare envist och målmedvetet arbete ute i skogen har flera nya värdefulla skogar och biotoper hittats i vår egen kommun och i grannkommunerna. Genom ett värdefullt samarbete med föreningen ”Skydda Skogen” kunde en inventeringssatsning göras mellan den 13 – 18 juli.

Ansvarig för att koordinera insatsen var skogsgruppens Jan Brenander och inventeringen startade med samling den 13 juli i Aboda i Högsby kommun för gemensam middag och presentation av alla deltagare.  Tio frivilliga personer från föreningen Skydda Skogen hade mött upp, alla från olika delar av landet. Från vårt håll deltog som mest tre personer.

Tre områden inventerade!
På det inledande mötet lades planerna upp för att hinna med inventeringen av de olika förvalda områdena. Skogsgruppen hade genom Jan Brenander lämnat önskemål om vilka naturskogar som skulle prioriteras för besök. Det blev skogsområden i Mönsterås,  i norra delen av Oskarshamn samt en hotad naturskog i Hultsfreds kommun. Vi diskuterad om den fina skogen i Gökhult skulle lämnas utan vårt besök eftersom länsstyrelsen redan beslutat att inleda arbetet för att få till ett naturreservat efter vårt fynd av många signalarter. Glädjande nog har Länsstyrelsen i Kalmar redan äskat pengar för att göra en noggrannare inventering.

Sommaren 2018 var het och mycket torr. Våra inventeringsdagar utgjorde inget undantag, det var mycket varmt och temperaturen låg omkring 30 grader och däröver! Naturligtvis blev inventeringsjobbet tungt och det var viktigt att dricka mycket för att hålla sig skärpt.  Torkskador visade sig också överallt i den plågade naturen. 

Lyckat besök i Hornsö.
Första inventeringen genomfördes i Hornsö, i ett område som var naturreservat och som delvis bränts av Länsstyrelsen i Kalmar län.  Aron Edman från Länsstyrelsen i Kalmar och Olof Persson på naturenheten på Nybro kommun guidade oss i det intressanta området och vi letade framförallt efter skalbaggar.

Värdefullt område i Hultsfreds kommun saknar skydd!
Nästkommande dag inventerades Junnarp i Hultsfred, en naturskog på ca 30 ha som Skogsstyrelsen redan godkänt för avverkning med undantag för 8,2 ha som nyckelbiotop. Vi anser att skogen har så höga värden att hela området på 30 ha bör skyddas. Skogen består av sumpskogar, bergsimpedement, blandskog och oerhört mycket död ved. Vi fann två VU-arter, 18 NT-arter och över 25 andra signalarter. Området hyser också hotade fågelarter. För skogen i Hultsfredstrakten är det bråttom med skyddsåtgärder!  Ett brev har  därför skickats till olika myndigheterna med begäran om akut åtgärder för att stoppa den planerade avverkningen.

Elin och Steve letar mossor och lavar på en låga.

Naturskog i Mönsterås kommun.
Skogsgruppen har tidigare under våren hittat ett område i Mönsterås kommun, ett ganska stor orörd gammelskog på ca 100 ha. De äldsta skiktet är mellan 150 – 180 år men vi hittade också tallar som var över 250 år! En skog av den här kvalitén hyser förstås många rödlistade- och signalarter som olika taggsvampar, tickor, lavar, mossor och skalbaggar.

Här en bild på gnagmärken och gångar i död ved efter skalbaggen Bronshjon.

 Bilden visar den ovanliga laven Glansfläck.

Bland annat hittades spår av reliktbock som just är knuten till gamla levande solbelysta tallar, ofta solitärer. Reliktbockens larvutvecklingen sker under tallens bark vilket retar trädet att överproducera kåda vilken läcker ut och bildar ljusa torkade partier runt barkens sprickor, detta gör att man ganska lätt kan se om tallen är hem för just reliktbocken. 

Peter Rolfsson, entomolog och Kerstin Månsson kikar närmare på en gammal högstubbe av björk! Här hittades den sällsynta jättesvampmalen. I bakgrunden syns Lars Gerre och Nils Norrby. Flera intressanta insektfynd hittades också vid besöket i naturskogsområdet i Mönsterås kommun!

 

I området finns också tjäder och orre, bivråk, mindre hackspett och spillkråka, mm. Typiskt för  gammelskogar är att man hittar Talltickor som växer på tallar som minst är 150 år, dessa område kallar man för tjäderskog. Föreningen Skydda Skogen hade svårt att förstå att detta området inte redan hade blivit reservat, här fanns alla kvalitéer, orörd vildmark och långt till bebyggelse.

Sista inventeringsområdet var en skog som ligger i norra delen av Oskarshamns kommun på gränsen till Västervik. En naturskog som är ca 25 ha, ett orört skogsområde, väldigt kuperat med branter, kärrmarker och berghällar. Delar av branten är redan skyddad som nyckelbiotop men vi anser nyckelbiotopen bör utökas att omfatta ett större område eller avsättas som reservat i ett redan hårt hugget landskap. Här noterades också både rödlistade- och signalarter som tickor, taggsvampar, lavar, mossor, lummer, gnag av sällsynta skalbaggar. m.m.

Nu skall allt materialet sammanställas och skickas både till Länsstyrelsen i Kalmar och Skogsstyrelsen. Vi har också lagt in de olika arterna på Artportalen. 

Olika kategorier; VU – Sårbar – Hotade, NT – Nära hotad – Rödlistad, enligt Rödlistade arter i Sverige 2015.

För Skogsgruppen i Oskarshamn / Jan Brenander 

 

 

Nya anmälningar till FSC våren 2018!

Skogsgruppen har nu sammanställt flera anmälningar om avvikelser från FSC:standarden vid avverkningar i Oskarshamns och Mönsterås kommuner. Anmälningarna bygger på ett flertal fältbesök och dokumentationer ute på avverkningsplatserna.

Som vi tidigare redovisat i en egen artikel gäller en anmälan bristande hänsyn vid Idhultesjön, en mycket fin fågellokal där samråd skett före avverkningen mellan naturvården, skogsstyrelsen, länsstyrelsen och markägaren. Men tyvärr hjälpte inte detta utan slutresultatet blev en mycket dålig naturvårdshänsyn där fågeldirektivet såväl som art- och habitatdirektivet inte beaktats tillräckligt. Nu får certifieringsorganisationen granska saken närmare. Vi ser mycket allvarligt på hur en av länets största markägare agerar och kommer att intensifiera kontrollen av fastighetens skogsbruk.

Samma markägare har också nyligen uppmärksammats för en avverkning i Finsjötrakten där skogsgruppens sammanställt en fotodokumentation från en pågående avverkning med flera brister!

Bilder från avverkat område, AB Finsjö Skogar 1803

En annan anmälan för brott mot FSC:s regelverk gäller skogsavverkningen längs Gunnarsöleden. Här bör utredas om tillräcklig hänsyn tagits till vandringsleder och motionsspår i ett tätorstnära och frekvent använt friluftsområde.

 

 

Dålig hänsyn förstör friluftsområde – Gunnarsöleden fördärvad!

Led sönderk Person mött 1040718_2

 

Skogsbrukets framfart på den privata fastigheten som hyser Gunnarsöleden har upprört många jullediga oskarshamnare. De medborgare som haft Gunnarsöleden som sitt strövområde har nu fått vända om och hitta andra promenadstråk efter att skogsavverkning inletts på fastigheten. Stora markskador har uppstått av skogsmaskinen som använt vandringslederna för att köra ut timmer! Detta har medfört att strövmarker och vandringsleder blivit obrukbara. Telefonen har gått varm hos Skogsgruppens kontaktpersoner där många uttryckt sin stora ilska och besvikelse över markägarens dåliga hänsyn till själva Gunnarsöleden. Vid Skogsgruppens fältbesök pågick utkörningen av det fällda virket. I det rådande blidvädret har skogsmaskinen, en skotare, tillfogat området stora markskador. Vid besöket mötte vi en man som gett upp sin skogspromenad efter att ha snubblat och trillat illa i de djupa spåren. Stigar och leder i området har inte lämnats ifred utan maskinföraren har istället använt dessa för framkomst i skogen. Gör man så får man räkna med en kraftig reaktion från allmänheten, speciellt i en tätortsnära och i frekvent använd skog.

En markägare har naturligtvis sin fulla rätt att ta ut skog från sin fastighet det är inte det detta handlar om här. Det handlar om vilken hänsyn som markägaren bör och skall ta i ett tätortsnära område och det handlar om hur entreprenören Södra agerar i frågan om miljöhänsyn. En onödig konflikt har skapats genom att avverkningen genomförs vid ett sällsynt illa valt tillfälle då markerna är vattensjuka efter veckor av mildväder och regn.

Skogsgruppen har informerat både ortspressen och skogsstyrelsen om det inträffade.  Vi tar också upp frågan om avverkningen strider mot skogsvårdslagens §30 direkt med länsstyrelsen och ansvariga på Söd  ra Skogsägarna.

Artikel i OT 4/1 2018:   Vandringsled förstörd vid avverkning OT

Gunnarsöleden1 Körskador led 1040717 SkogsmaskinGunnarsö 0007

Dialogmöte om Blomsfors naturreservat!

En karaktärsart för reservatet Blomsfors! Hane av Blå jungfruslända. Fotograferad vid Virån sommaren 2016.

En karaktärsart för reservatet Blomsfors! Hane av Blå jungfruslända. Fotograferad vid Virån sommaren 2016.

Länsstyrelsen har fått ökade anslag för att sköta om länets naturreservat! Av den anledningen har Fågelklubben och Skogsgruppen legat på för att få till ett dialogmöte om det värdefulla naturreservatet Blomsfors i Sulegång. Den 14 november var det dags! Länsstyrelsen, Sveaskog samt boende och verksamma i trakten samlades för en diskussion om reservatets skötselplan tillsammans med med värdarna för mötet,  Oskarshamnsbygdens Fågelklubb.

Blomsfors ligger på Sveaskogs mark precis på gränsen mellan byarna Baggetorp och Sulegång. Reservatet är på 162 hektar och kantas i väster av sjöarna Storyttern och Lillyttern samt följer Viråns sträckning ner till Hemsjön i Sulegång. En antagen, mycket ambitiös, skötselplan finns för reservatet och förvaltaren Josefine Östangård från länsstyrelsen mötte upp för att diskutera vad som skall prioriteras under nästa år då bl.a Sveaskog som äger marken skall börja att hugga bort gran i de lövdominerade områdena i reservatets norra delar. Håkan Torkelsson från Sveaskog berättade om hur detta skall utföras i linje med skötselplanen med minsta möjliga markpåverkan. Två företagare inom jord- och skogsbruk som båda är verksamma i Baggetorp och Sulegång med stor erfarenhet av naturvårdsinsatser var också bjudna till dialogmötet. Från den ideella naturvårdens sida ville vi slå ett slag för att de kommande skötselåtgärderna mycket väl kan utföras av de som redan bor och arbetar i nära anslutning till reservatet. Fördelen med detta är självklar – det är bättre att de som bor på platsen och håller igång landsbygden får möjlighet att jobba med skötseln av reservatet istället för att länsstyrelsen skall skicka upp naturvårdsröjare från Öland eller södra Kalmar län. Frågan är känslig för markägaren Sveaskog som själva vill sköta alla insatser i reservatet. Från naturvårdens sida finns en oro över att bolaget inte skall klara av åtgärderna utan att skada resterna av det mosaikartade odlingslandskapet i delar av reservatet.

Fågelklubben representerades av Christer Ek och Jan Brenander. En kort exkursion gjordes i områdets mer värdedfulla delar närmare bestämt området kring den gamla backstugan Åbo där terrängen är full av rester från tidigare odling och möjligen även ett fossilt odlingslandskap.  Sveaskogs arbete med granhuggning kommer att följas upp under nästa år och förnyade kontakter tas med länsstyrelsen.

Helge Torstensen guidade besökarna till den märkliga lämningen av backstugan Åbo.

Helge Torstensen guidade besökarna till den märkliga lämningen av backstugan Åbo.

De märkliga stenmurarna och rösena efter backstugan Åbo föreslogs som ett lämpligt område för särskilda insatser. Det är en plats med atmosfär och tydliga bevis för torparlivets otroliga slit. Familjen på sju personer som bodde i backstugan fick nog av fattigdomen och emigrerade till Amerika.

De märkliga stenmurarna och rösena efter backstugan Åbo föreslogs som ett lämpligt område för särskilda insatser. Det är en plats med atmosfär och tydliga bevis för torparlivets otroliga slit. Familjen på sju personer som bodde i backstugan fick nog av fattigdomen och emigrerade till Amerika.

Det sovande resterna av odlingsmarken runt backstugan studerades närmare. Här syns från vänster: Daniel Harrysson, Sulegång, Christer Ek, Fårbo, Ann Harrysson, Sulegång, Josefine Östangård, Länsstyrelsen Kalmar och Helge Torstensen, Baggetorp. På bilden saknas Håkan Torkelsson, Sveaskog samt Karl-Johan Axelsson, Baggetorp.

Det sovande resterna av odlingsmarken runt backstugan studerades närmare. Här syns från vänster: Daniel Harrysson, Sulegång, Christer Ek, Fårbo, Ann Harrysson, Sulegång, Josefine Östangård, Länsstyrelsen Kalmar och Helge Torstensen, Baggetorp. På bilden saknas Håkan Torkelsson, Sveaskog samt Karl-Johan Axelsson, Baggetorp.

 

Herman Nilsson Trävaror AB får underkänt i miljöhänsyn!

Nya tips om skogsbolag med dåligt utformad natur- och miljöhänsyn strömmar in till vår skogsgrupp. Ett av tipsen gäller Firman Herman Nilsson Trävaror från Berga som återigen uppmärksammas för dålig naturvårdshänsyn på avverkningar i Högsby kommun! Som bilddokumenta-tionen tydligt visar är inte mycket lämnat på slutavverkningsytorna. Enligt vår bedömning är inte ens skogsvårdslagens minimikrav uppfyllda! Gör man en jämförelse med vad bolaget förbinder sig att göra vid själva avverkningen enligt den skriftliga avverkningsanmälan så stämmer inte mycket med hur det blev i verkligheten. Skogsgruppen har därför bett tillsynsmyndigheten Skogsstyrelsen att utreda om den aktuella avverkningen på fastigheten Annerbergstorpet 1:5 håller den standard som avses i skogsvårdslagens § 30.

Älgsjön 1 Högsby 1040595 Älgsjön Högsby 1040593 Älgsjön Högsby 1040596

Ny sällsynt fladdermusart observerad i Vånevik – Barbastell funnen!

Fladdermusexkursionen den 23 september bjöd på en ny sensation! När allt inspelat material är genomgånget och analyserat rapporterar den ansvarige experten Espen Jensen att man lyckats fånga inte mindre än 12 inspelningar från den mycket sällsynta arten Barbastell! Läs mer om den ovanliga fladdermusen i klippet från Artdatabanken här nedan!

– Det är jätteroligt att vi hittat ännu en ovanlig art i Vånevik säger OBF:s ordförande Jan Brenander. Det här visar tydligt vilket rikt och betydelsefullt område det här är. Vi funderar på att köpa in en egen utrustning för att fortsätta undersöka fladdermusbestånden runt om i kommunen säger Jan Brenander.

– Det är högst sannolikt att förekomsten av barbastell i Vånevik är permanent och att det i detta fall inte rör sig om migrerande eller förbipasserande djur. Observation av barbastell i aktiv näringssök och i lämplig biotop inom ett område där flera tidigare observationer av arten har gjorts är en stark indikation på permanent förekomst och Våneviks gammelskog bör därför betraktas som en viktig lokal för arten, säger Espen Jensen. Utöver den sällsynta Barbastellen noterades också dvärg pipistrell och vattenfladdermus. Espen Jensen kommer att rapportera in alla arterna till artportalen vilket är viktigt.

Magenta Bat 5 Bat Detector

Hem  barbastell
 LÄGG TILL MITT URVAL

Organismgrupp DäggdjurBarbastella barbastellus
BarbastellDäggdjur

  1. NE
  2. NA
  3. LC
  4. DD
  5. NT
  6. SårbarVU
  7. EN
  8. CR
  9. RE
Kännetecken
Barbastellen är en medelstor och mörk fladdermus. Pälshåren är svarta vid basen och gulaktiga i spetsen. Öronen är 12-18 mm långa, breda och framåtriktade och möts i pannan. Underarm 36-44 mm, vingspann 262-292 mm.

 

Utbredning
Länsvis förekomst för barbastell Observationer i  Sverige för barbastell
SVENSK FÖREKOMST
Bofast och reproducerande
Barbastellen är känd i Sverige sedan år 1746. Fram till 1950 finns 37 fynd från 22 lokaler i Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Stockholm och Värmland. Under perioden 1978-2012 har observationer av barbastell gjorts på ett hundratal lokaler i 9 sydsvenska län. Barbastellen förekommer nu sällsynt från Skåne och Blekinge norrut till Västergötland och Östergötland. Återinventeringar och kontroller av kolonier i norra delen av utbredningsområdet tyder på en stark tillbakagång som fortfarande pågår. I Skåne och möjligen i Halland har arten ökat och expanderat sedan slutet av 1990-talet. Det är dock ovisst om ökningen ännu fortgår.
Arten observeras årligen på olika övervintringsplatser, i Skåne, enstaka platser i Halland och Småland samt regelbundet i Karlsborgs fästning i Västergötland där ca 30 individer räknas varje vinter. På den plats i nordligaste Småland där barbastell påvisades 1901 hittades en yngelkoloni 1988. Denna förekomst, som kontrollerats årligen sedan dess, finns fortfarande kvar. En inventering i gränstrakterna mellan Småland och Östergötland resulterade i fynd av ca 20 kolonier i Vimmerby, Eksjö, Ydre och Kinda kommuner. Fortsatta inventeringar har sedan kartlagt populationer i sydligare områden i Småland och Halland. Det har även visat sig att det finns små populationer på Öland, Gotland och i Blekinge. Ökningen i söder kan bero på att de äldre lövträdsbestånden som nu får stå kvar med åldrande träd, oftast bok och ek, under en period fått alltmer död ved, lös bark, sprickor, blixtskador och hackspetthål. Almsjukan har också under en period gjort att lös bark kan ha underlättat spridning och återkolonisation av barbastell. Populationens storlek är okänd men kan tills vidare antas vara i storleksordningen 500-1 000 exemplar. Arten förekommer över stora delar av Mellaneuropa från Spanien, Frankrike, södra Storbritannien och Irland i väster till Kaspiska havet i öster, men är överallt sällsynt.

Läs mer…

Rödlistningsbedömning 2015
KATEGORI
Sårbar (VU)

KRITERIER

C1
TIDIGARE RÖDLISTNINGSBEDÖMNING
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Barbastell är en sällsynt art som är har observerats norrut till Västergötland och Östergötland. Den har tidigare förmodligen förekommit norrut till Värmland och Stockholmstrakten. Barbastellens biotopval och jaktbeteende antyder att den är gynnad av traditionell markanvändning. Miljöerna kännetecknas av äldre genuin gårdsbebyggelse, ofta i byar med flera närliggande gårdar och ladugårdar. I omgivningarna finns vanligen rikligt med äldre grova f.d. hamlade träd och andra äldre lövträd, beteshagar och ängar, gärna med översilningsmark och kärr. Trädgårdar av äldre typ, inte alltför intensivt skötta, utgör också en viktig jaktbiotop. I de sydligaste landskapen har arten sina huvudsakliga tillhåll och kolonier i gammal lövskog. Arten gör också regelbundet besök i omkringliggande skogsområden, bl.a. i äldre typ av skog som ännu bär spår av utmarksbete, upp till drygt fyra km från kolonin. Barbastellen är inte migrerande. Antalet reproduktiva individer skattas till 2500 (2000-3000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (200-800) km². Populationen minskar med mer än 20% inom 14 (= 2 generationer) år. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer (barbastellen uppvisade en ökning i Skåne under de inledande tio åren av 2000-talet men ökningen har troligen upphört under senare år). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C1). Global rödlistningskategori: NT (2001).

Läs mer…

Ekologi
Barbastellen har i sitt kärnområde i norra Småland och södra Östergötland oftast tillhåll i eller nära byar i skogslandskapet, till stor del belägna på hög höjd över havet (upp till ca 300 m.ö.h.). Miljöerna kännetecknas av äldre genuin gårdsbebyggelse, ofta i byar med flera näraliggande gårdar och ladugårdar. I omgivningarna finns vanligen rikligt med äldre, grova f.d. hamlade träd och andra äldre lövträd, beteshagar och ängar, gärna med översilningsmark och kärr. Trädgårdar av äldre typ, icke alltför intensivt skötta, utgör också en viktig jaktbiotop. Barbastellerna jagar mest i närområdet kring kolonierna men gör också regelbundet besök i skogsområdena runtom och jagar där bl.a. i äldre typ av skog som ännu bär spår av utmarksbete. Data från både västra och östra Småland visar att de regelbundet flyger minst 4 km från kolonimiljöerna. Mycket av dessa skogar avverkas nu och ersätts av kalhyggen och planterade ungskogar. Detta är troligen huvudorsaken till försvinnandet av flera kolonier och populationens tillbakagång i norra delen av utbredningsområdet. Vid dåligt väder använder barbastellerna ofta vind- och regnskyddade ”lövtunnlar” i form av markvägar ut mot utmarken/skogen, omgivna av tätt lövverk såsom hasselbuskage. Arten är speciellt inriktad på att ta fjärilar, framför allt småfjärilar, men tar även flera andra smådjursgrupper, t.ex. tvåvingar och spindlar. Födotillgängligheten beror därför säkert på rikedomen och artsammansättningen av insekter som produceras i hagmarker, ängar, trädgårdar, lövridåer, längs markvägar etc. De hittills kända förekomsterna utgörs alltid av få individer. Hittills har endast enstaka platser med fler än 10 vuxna djur påträffats. I andra delar av Sydsverige har fynd gjorts i annorlunda miljöer, t.ex. äldre bokbestånd, slottsparker och grov lövdominerad gammelskog. Barbastellen är aktiv under en mycket lång säsong. På sydsvenska lokaler har arten observerats ute på födosök från april till mitten av oktober. Det är också känt att arten kan flyga vid mildväder under vintern. Barbastellen är inte någon migrerande art men företar lokala rörelser, mellan kolonitiden och övervintringen. Den har sålunda observerats vid insektrika kustlokaler där arten inte förekommer sommartid såsom Ven, Falsterbo, Osmarken, Revnabben, Hammars backar, Kåsehuvud och Åhus i Skåne, Ottenby på Öland och Hoburgen på Gotland. Övervintrande exemplar har i Sverige anträffats i jordkällare, gamla gruvor, samt i några slott och fästningar.
LANDSKAPSTYPER
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
BIOTOPER
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Inomhusmiljöer
Inomhusmiljöer
Barrskog
Barrskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
EKOLOGISK GRUPP Djurätare (karnivor)
SUBSTRAT/FÖDA
Levande djur
Levande djur
· fjärilar
· fjärilar
· spindlar
· spindlar
· tvåvingar
· tvåvingar
Ved och bark
Ved och bark
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig

Läs mer…

Hot
Kan vara utsatt för störningar på övervintringsplatser. Sommarkolonier kan drabbas när äldre byggnader renoveras eller hålträd fälls. Barbastellens sällsynthet talar dessutom för att artens krav på jaktbiotoper är kritisk för dess förekomst. Avverkning av äldre skog av utmarkstyp i norra delen av utbredningsområdet är tydligen ett allvarligt hot. Fortsatt tillbakagång av jordbruket med betesdjur, hävd av hagar, ängar och skogsbete på höglandet är säkerligen negativt för arten. Att man i dessa miljöer också omför äldre typ av trädgårdar till moderna med maskinklippta gräsmattor minskar utbudet av föda.

PÅVERKAN

  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)

Läs mer…

Åtgärder
Artens överlevnad kräver att kända yngelkolonier skyddas och att de viktigaste furageringsbiotoperna bevaras och vårdas. Övervintringplatser måste skyddas effektivt från störningar t.ex. genom att montera galler och grindar vid grottor eller gruvor där arten övervintrar regelbundet. Förfallna potentiella övervintringsplatser bör restaureras för att hindra vinddrag, nedkylning eller uttorkning. De viktigaste områdena för barbastellen bör säkras genom ”särskilda bevarandeområden” enligt Habitatdirektivets bilaga 2. Inom dessa måste artens födosöksbiotoper, aktivitetsområden, m.m. klarläggas ytterligare. Prioriterade områden bör snarast skyddas och vårdas t.ex. genom Natura 2000-områden, reservatsbildning, biotopskydd eller naturvårdsavtal.
ÅTGÄRDSPROGRAM  Fastställt

Läs mer…

Artskydd
Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet

 

Naturvård
  • Habitatdirektivets bilaga 2
  • Habitatdirektivets bilaga 4
  • Bernkonventionens bilaga II
  • Bonnkonventionens bilaga II
  • EuroBats

GLOBAL RÖDLISTNING

NT (2008)

 

© Jens Rydell/ArtDatabanken
Namn och släktskap
  • RIKE
    Animalia – djur 
  • STAM
    Chordata – ryggsträngsdjur 
  • UNDERSTAM
    Craniata – kraniedjur 
  • INFRASTAM
    Vertebrata – ryggradsdjur 
  • KLASS
    Mammalia – däggdjur 
  • ORDNING
    Chiroptera – fladdermöss 
  • UNDERORDNING
    Vespertilionoidea  
  • FAMILJ
    Vespertilionidae – läderlappar 
  • SLÄKTE
    Barbastella  
  • ART
    Barbastella barbastellus, (Schreber, 1774) – barbastell
    SYNONYMER
    Vespertilio barbastellus Schreber, 1774
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingemar Ahlén 2013.