Category Archives: Nyheter

Ny sällsynt fladdermusart observerad i Vånevik – Barbastell funnen!

Fladdermusexkursionen den 23 september bjöd på en ny sensation! När allt inspelat material är genomgånget och analyserat rapporterar den ansvarige experten Espen Jensen att man lyckats fånga inte mindre än 12 inspelningar från den mycket sällsynta arten Barbastell! Läs mer om den ovanliga fladdermusen i klippet från Artdatabanken här nedan!

– Det är jätteroligt att vi hittat ännu en ovanlig art i Vånevik säger OBF:s ordförande Jan Brenander. Det här visar tydligt vilket rikt och betydelsefullt område det här är. Vi funderar på att köpa in en egen utrustning för att fortsätta undersöka fladdermusbestånden runt om i kommunen säger Jan Brenander.

– Det är högst sannolikt att förekomsten av barbastell i Vånevik är permanent och att det i detta fall inte rör sig om migrerande eller förbipasserande djur. Observation av barbastell i aktiv näringssök och i lämplig biotop inom ett område där flera tidigare observationer av arten har gjorts är en stark indikation på permanent förekomst och Våneviks gammelskog bör därför betraktas som en viktig lokal för arten, säger Espen Jensen. Utöver den sällsynta Barbastellen noterades också dvärg pipistrell och vattenfladdermus. Espen Jensen kommer att rapportera in alla arterna till artportalen vilket är viktigt.

Magenta Bat 5 Bat Detector

Hem  barbastell
 LÄGG TILL MITT URVAL

Organismgrupp DäggdjurBarbastella barbastellus
BarbastellDäggdjur

  1. NE
  2. NA
  3. LC
  4. DD
  5. NT
  6. SårbarVU
  7. EN
  8. CR
  9. RE
Kännetecken
Barbastellen är en medelstor och mörk fladdermus. Pälshåren är svarta vid basen och gulaktiga i spetsen. Öronen är 12-18 mm långa, breda och framåtriktade och möts i pannan. Underarm 36-44 mm, vingspann 262-292 mm.

 

Utbredning
Länsvis förekomst för barbastell Observationer i  Sverige för barbastell
SVENSK FÖREKOMST
Bofast och reproducerande
Barbastellen är känd i Sverige sedan år 1746. Fram till 1950 finns 37 fynd från 22 lokaler i Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Stockholm och Värmland. Under perioden 1978-2012 har observationer av barbastell gjorts på ett hundratal lokaler i 9 sydsvenska län. Barbastellen förekommer nu sällsynt från Skåne och Blekinge norrut till Västergötland och Östergötland. Återinventeringar och kontroller av kolonier i norra delen av utbredningsområdet tyder på en stark tillbakagång som fortfarande pågår. I Skåne och möjligen i Halland har arten ökat och expanderat sedan slutet av 1990-talet. Det är dock ovisst om ökningen ännu fortgår.
Arten observeras årligen på olika övervintringsplatser, i Skåne, enstaka platser i Halland och Småland samt regelbundet i Karlsborgs fästning i Västergötland där ca 30 individer räknas varje vinter. På den plats i nordligaste Småland där barbastell påvisades 1901 hittades en yngelkoloni 1988. Denna förekomst, som kontrollerats årligen sedan dess, finns fortfarande kvar. En inventering i gränstrakterna mellan Småland och Östergötland resulterade i fynd av ca 20 kolonier i Vimmerby, Eksjö, Ydre och Kinda kommuner. Fortsatta inventeringar har sedan kartlagt populationer i sydligare områden i Småland och Halland. Det har även visat sig att det finns små populationer på Öland, Gotland och i Blekinge. Ökningen i söder kan bero på att de äldre lövträdsbestånden som nu får stå kvar med åldrande träd, oftast bok och ek, under en period fått alltmer död ved, lös bark, sprickor, blixtskador och hackspetthål. Almsjukan har också under en period gjort att lös bark kan ha underlättat spridning och återkolonisation av barbastell. Populationens storlek är okänd men kan tills vidare antas vara i storleksordningen 500-1 000 exemplar. Arten förekommer över stora delar av Mellaneuropa från Spanien, Frankrike, södra Storbritannien och Irland i väster till Kaspiska havet i öster, men är överallt sällsynt.

Läs mer…

Rödlistningsbedömning 2015
KATEGORI
Sårbar (VU)

KRITERIER

C1
TIDIGARE RÖDLISTNINGSBEDÖMNING
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Barbastell är en sällsynt art som är har observerats norrut till Västergötland och Östergötland. Den har tidigare förmodligen förekommit norrut till Värmland och Stockholmstrakten. Barbastellens biotopval och jaktbeteende antyder att den är gynnad av traditionell markanvändning. Miljöerna kännetecknas av äldre genuin gårdsbebyggelse, ofta i byar med flera närliggande gårdar och ladugårdar. I omgivningarna finns vanligen rikligt med äldre grova f.d. hamlade träd och andra äldre lövträd, beteshagar och ängar, gärna med översilningsmark och kärr. Trädgårdar av äldre typ, inte alltför intensivt skötta, utgör också en viktig jaktbiotop. I de sydligaste landskapen har arten sina huvudsakliga tillhåll och kolonier i gammal lövskog. Arten gör också regelbundet besök i omkringliggande skogsområden, bl.a. i äldre typ av skog som ännu bär spår av utmarksbete, upp till drygt fyra km från kolonin. Barbastellen är inte migrerande. Antalet reproduktiva individer skattas till 2500 (2000-3000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (200-800) km². Populationen minskar med mer än 20% inom 14 (= 2 generationer) år. Minskningen avser utbredningsområde, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer (barbastellen uppvisade en ökning i Skåne under de inledande tio åren av 2000-talet men ökningen har troligen upphört under senare år). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C1). Global rödlistningskategori: NT (2001).

Läs mer…

Ekologi
Barbastellen har i sitt kärnområde i norra Småland och södra Östergötland oftast tillhåll i eller nära byar i skogslandskapet, till stor del belägna på hög höjd över havet (upp till ca 300 m.ö.h.). Miljöerna kännetecknas av äldre genuin gårdsbebyggelse, ofta i byar med flera näraliggande gårdar och ladugårdar. I omgivningarna finns vanligen rikligt med äldre, grova f.d. hamlade träd och andra äldre lövträd, beteshagar och ängar, gärna med översilningsmark och kärr. Trädgårdar av äldre typ, icke alltför intensivt skötta, utgör också en viktig jaktbiotop. Barbastellerna jagar mest i närområdet kring kolonierna men gör också regelbundet besök i skogsområdena runtom och jagar där bl.a. i äldre typ av skog som ännu bär spår av utmarksbete. Data från både västra och östra Småland visar att de regelbundet flyger minst 4 km från kolonimiljöerna. Mycket av dessa skogar avverkas nu och ersätts av kalhyggen och planterade ungskogar. Detta är troligen huvudorsaken till försvinnandet av flera kolonier och populationens tillbakagång i norra delen av utbredningsområdet. Vid dåligt väder använder barbastellerna ofta vind- och regnskyddade ”lövtunnlar” i form av markvägar ut mot utmarken/skogen, omgivna av tätt lövverk såsom hasselbuskage. Arten är speciellt inriktad på att ta fjärilar, framför allt småfjärilar, men tar även flera andra smådjursgrupper, t.ex. tvåvingar och spindlar. Födotillgängligheten beror därför säkert på rikedomen och artsammansättningen av insekter som produceras i hagmarker, ängar, trädgårdar, lövridåer, längs markvägar etc. De hittills kända förekomsterna utgörs alltid av få individer. Hittills har endast enstaka platser med fler än 10 vuxna djur påträffats. I andra delar av Sydsverige har fynd gjorts i annorlunda miljöer, t.ex. äldre bokbestånd, slottsparker och grov lövdominerad gammelskog. Barbastellen är aktiv under en mycket lång säsong. På sydsvenska lokaler har arten observerats ute på födosök från april till mitten av oktober. Det är också känt att arten kan flyga vid mildväder under vintern. Barbastellen är inte någon migrerande art men företar lokala rörelser, mellan kolonitiden och övervintringen. Den har sålunda observerats vid insektrika kustlokaler där arten inte förekommer sommartid såsom Ven, Falsterbo, Osmarken, Revnabben, Hammars backar, Kåsehuvud och Åhus i Skåne, Ottenby på Öland och Hoburgen på Gotland. Övervintrande exemplar har i Sverige anträffats i jordkällare, gamla gruvor, samt i några slott och fästningar.
LANDSKAPSTYPER
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
BIOTOPER
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Inomhusmiljöer
Inomhusmiljöer
Barrskog
Barrskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
EKOLOGISK GRUPP Djurätare (karnivor)
SUBSTRAT/FÖDA
Levande djur
Levande djur
· fjärilar
· fjärilar
· spindlar
· spindlar
· tvåvingar
· tvåvingar
Ved och bark
Ved och bark
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig

Läs mer…

Hot
Kan vara utsatt för störningar på övervintringsplatser. Sommarkolonier kan drabbas när äldre byggnader renoveras eller hålträd fälls. Barbastellens sällsynthet talar dessutom för att artens krav på jaktbiotoper är kritisk för dess förekomst. Avverkning av äldre skog av utmarkstyp i norra delen av utbredningsområdet är tydligen ett allvarligt hot. Fortsatt tillbakagång av jordbruket med betesdjur, hävd av hagar, ängar och skogsbete på höglandet är säkerligen negativt för arten. Att man i dessa miljöer också omför äldre typ av trädgårdar till moderna med maskinklippta gräsmattor minskar utbudet av föda.

PÅVERKAN

  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)

Läs mer…

Åtgärder
Artens överlevnad kräver att kända yngelkolonier skyddas och att de viktigaste furageringsbiotoperna bevaras och vårdas. Övervintringplatser måste skyddas effektivt från störningar t.ex. genom att montera galler och grindar vid grottor eller gruvor där arten övervintrar regelbundet. Förfallna potentiella övervintringsplatser bör restaureras för att hindra vinddrag, nedkylning eller uttorkning. De viktigaste områdena för barbastellen bör säkras genom ”särskilda bevarandeområden” enligt Habitatdirektivets bilaga 2. Inom dessa måste artens födosöksbiotoper, aktivitetsområden, m.m. klarläggas ytterligare. Prioriterade områden bör snarast skyddas och vårdas t.ex. genom Natura 2000-områden, reservatsbildning, biotopskydd eller naturvårdsavtal.
ÅTGÄRDSPROGRAM  Fastställt

Läs mer…

Artskydd
Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet

 

Naturvård
  • Habitatdirektivets bilaga 2
  • Habitatdirektivets bilaga 4
  • Bernkonventionens bilaga II
  • Bonnkonventionens bilaga II
  • EuroBats

GLOBAL RÖDLISTNING

NT (2008)

 

© Jens Rydell/ArtDatabanken
Namn och släktskap
  • RIKE
    Animalia – djur 
  • STAM
    Chordata – ryggsträngsdjur 
  • UNDERSTAM
    Craniata – kraniedjur 
  • INFRASTAM
    Vertebrata – ryggradsdjur 
  • KLASS
    Mammalia – däggdjur 
  • ORDNING
    Chiroptera – fladdermöss 
  • UNDERORDNING
    Vespertilionoidea  
  • FAMILJ
    Vespertilionidae – läderlappar 
  • SLÄKTE
    Barbastella  
  • ART
    Barbastella barbastellus, (Schreber, 1774) – barbastell
    SYNONYMER
    Vespertilio barbastellus Schreber, 1774
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingemar Ahlén 2013.

Fantastisk fladdermuskväll i Vånevik!

Spänningen stod på topp när deltagarna samlades i Vånevik för höstmörkrets sista fladdermusinventering. Förväntningarna var höga efter förra årets sensationellt rika artlista. Medan skymningen föll över kustskogarna och stämningen tätnade berättade fladdermusexperten Espen  Jensen om kvällens program och vad man kan vänta sig hitta för fladdermusarter så här pass sent i september. Deltagarna fick förstås också lära sig mer om investeringsmetodik innan de 24 deltagarna tågade ut i natten i samlad trupp. Kvällsträffen blev ett mycket lyckat samarrangemang mellan aktionsgruppen ”Rädda Våneviks gammelskog”, Oskarshamnsbygdens Fågelklubb och Stranda Naturskyddsförening.

Espen Jensen som forskar på fladdermöss lockade många deltagare till inventeringskvällen i Vånevik den 27 september.

Espen Jensen som forskar på fladdermöss lockade många deltagare till den spännande inventeringskvällen i Vånevik den 27 september. Framför Espen ses fladdermusholkar.

 

Vid det vattenfyllda stenbrottet Brödlösa blänkte den svarta vattenspegeln i ficklampsljuset och för första gången mötte många av deltagarna för första gången jagande fladdermöss. Natten var svart och spänningen stiger när det knattrar och knäpper för fullt i fladdermusdetektorerna, de små digitala apparaterna som omvandlar fladdermusens jaktläte till hörbara ljud för oss människor. Precis som med fåglarna kan man skilja arterna åt genom frekvens och typ av läte.

Vid det vattenfyllda stenbrottet Brödlösa blänkte den svarta vattenspegeln i ficklampsljuset och för första gången mötte många av deltagarna jagande fladdermöss. Natten var svart och spänningen stiger när det knattrar och knäpper för fullt i fladdermusdetektorerna, de små digitala apparaterna som omvandlar fladdermusens jaktläte till hörbara ljud för oss människor. Precis som med fåglarna kan man skilja arterna åt genom frekvens och typ av läte

Några av deltagarna samlas inför kvällens utflykt. Från vänster Anneli Brenander, Pia Ingemansson, Karl Ingemansson, Dag Jansson, Marit Stigsdotter, Wretlund, Berit Melin och  Agneta Andersson.

Några av deltagarna samlas inför kvällens utflykt. Från vänster Anneli Brenander, Pia Ingemansson, Karl Ingemansson, Dag Jansson, Marit Stigsdotter, Wretlund, Berit Melin och Agneta Andersson.

Fladdermuskvällens höjdpunkt och något att minnas kom när en härlig fika serverades vid stenbrottet Brödlösa som dessutom vackert tänts upp i i höstnatten. Allt detta var möjligt tack vare en fantastiskt insats från personerna bakom Rädda Våneviks gammelskog!

Fladdermuskvällens höjdpunkt och något att minnas kom när en härlig fika serverades vid stenbrottet Brödlösa som dessutom vackert tänts upp i i höstnatten. Allt detta var möjligt tack vare en fantastiskt insats från personerna bakom Rädda Våneviks gammelskog!

Fynd av nya naturskogsområden i Mönsterås kommun!

Lunglav har hittats i ett nyupptäckt naturskogsområde i Mönsterås kommun!

Lunglav har hittats i ett nyupptäckt naturskogsområde i Mönsterås kommun!

 Skogsgruppens medlemmar arbetar intensivt vidare för att hitta flera intressanta rester av naturskogar. De många timmarna i fält har nu verkligen gett nya intressanta fynd bl.a i Mönsterås kommun! Vi är helt övertygade om att det finns ett stort mörkertal i hela Kalmar län när det gäller missade naturskogsrester med höga kvalitéer och många signalarter. Den nyckelbiotopsinventering som utfördes av Skogsstyrelsen i vårt län blev aldrig speciellt täckande, det var ont om både tid och duktiga inventerare vilket syns när vi nu granskar utvalda skogsområden närmare.

Skogsgruppen har nu hittat 2 olika område bara i Mönsterås kommun med många signal- och rödlistade arter. Det är naturskogar med bl.a tall som är över 200 år och som i sig borde ha ett naturligt skydd. Skall det bli verklighet måste Skogsstyrelsen först klassa området som skyddsvärt.

Nyckelbiotopsinventeringen blev som nämnts till stora delar ett hastverk där man missade otroligt mycket Det är bara att gå in på Skogens pärlor och se vilka mycket stora skogsområden i våra trakter som enligt Skogsstyrelsens egen inventering inte har några nyckelbiotoper. Det är bara mycket små områden som prickats in på kartunderlaget och som klassat som Nyckelbiotoper.

Skogsgruppen uppmärksammar nu Skogsstyrelsen på alla nya fynd och utgår från att myndigheten agerar och startar inventeringar i de nyfunna och mycket intressanta områdena. Det är ju inte bara växter, svampar, lavar och mossor som det gäller. Vid senaste besöket hittades även spår av tretåig hackspett som gör markanta ringar runt gamla granars nedre del. Se bild nedan

Tydliga hackmärken efter Tretåig hackspett. Spetten lämnar ett artkaraktäristisk spår efter sig genom den märkliga ringen efter näringssök.

Tydliga hackmärken efter Tretåig hackspett. Spetten lämnar ett artkaraktäristisk spår efter sig genom den märkliga ringen efter näringssök.

Troligtvis har den tretåiga hackspetten övervintrat i detta skogsområdet, men det är något som bör undersökas vidare. Tjäder förekommer också i området och artens krav på sin livsmiljö är förstås att skogen skall finnas kvar och att skogen är olikåldrig med tillgång till frisk undervegetation, typ bärris och småkärr. Skogsgruppens underlag ligger för närvarande hos Skogsstyrelsen för behandling varför platsen inte bör redovisas i nuläget.

Blomskägglaven har hittat i området.

Blomskägglaven har hittat i området.

Miljöskövling vid fin fågellokal! Trots samråd har området runt Idhultesjön huggits sönder!

Fiasko för samråd och hänsyn vid Idhultesjön!

Besvikelsen är idag mycket stor bland naturvården över hur hårt Finsjö skogar gått fram med sin avverkning runt Idehultesjön i Mönsterås kommun. Sjön är en av kommunens finaste men trots kontakter och samråd före avverkningen har slutresultatet blivit rena katastrofen. Området är nu helt sönderhugget och skogsgruppen kommer att gå till botten med frågan om varför inte skogsstyrelsens föreskrifter har följts. Vi kan konstatera att allt gått fel trots samråd och många kontakter före själva avverkningen. Det är värt att notera att både skogsstyrelsen och länsstyrelsen lämnat yttrande och föreskrifter inför slutavverkningen men inte heller dessa har följts. Skogsgruppen kommer att kontakta både ansvariga myndigheter och markägare.  Naturvårdens organisationer har inget annat val än att formellt anmäla fastigheten för brott mot FSC:s regelverk. Markägaren har ett stort ansvar för det som inträffat.

– Det är ofattbart hur detta kunde bli slutresultatet efter våra möten i fält med markägaren och den anlitade skogsentreprenören. Naturligtvis måste detta anmälas och kontrolleras säger både Stranda Naturskyddsförenings och Oskarshamnsbygdens Fågelklubbs representanter. 

-Det är avverkningar som detta som helt undergräver tilltron till skogsbrukets naturvårdsambitioner. En tyvärr vanlig syn i dagens skogsbruk menar föreningsrepresentanterna.

Fotodokumentationen talar sitt tydliga språk: Ett stort fiasko för miljöhänsyn och en skamfläck för de ansvariga.

Den artrika olikåldriga skogen i anslutning till fågellokalen Idhultesjön är skövlad trots löften om en försiktig huggning med stor hänsyn! Området är hyggesplöjt.

Den artrika olikåldriga skogen i anslutning till fågellokalen Idhultesjön är skövlad trots löften om en försiktig huggning med stor hänsyn! Området är hyggesplöjt.

Vad är kvar av orre och tjäder i detta tidigare så rika område?

Vad är kvar av orre och tjäder i detta tidigare så rika område?

Skogsmarken är plöjd på djupet. Marklager, orörda sedan istiden är nu genombrutna och förstörda. Skogbottens livsmirakel i form av mångtusenåriga svampmycel är svårt skadade och marken läcker ut allt bundet kol till atmosfären vilket bidrar till klimatpåverkan!

Skogsmarken är plöjd på djupet. Marklager, orörda sedan istiden är nu genombrutna och förstörda. Skogbottens livsmirakel i form av mångtusenåriga svampmycel är svårt skadade och marken läcker ut allt bundet kol till atmosfären vilket bidrar till klimatpåverkan!

Nya artfynd visar på höga naturvärden i Klarebäck.

Nya artfynd höjer kvaliten på området Klarebäck!  -Vintertagging funnen på gammal tall och flera nya tjäderobservationer gjorda!

Den sällsynta svampen vintertagging funnen på tall i Klarebäcksområdet!

Den sällsynta svampen vintertagging funnen på tall i Klarebäcksområdet! Vintertaggingen är den lilla svampen som syns som vita knölar. 

Skogsgruppen har återvänt till Sveaskogs marker för att följa upp den tidigare översiktliga inventeringen. Nya observationer av tjäder har gjorts och det är gott om tjäderspillning i området. Det mest spännande är ett fynd av svampen vintertagging på en mycket gammal tall.  Ett par tallar har åldersbestämts genom provborrning vilket visar på en trädålder i beståndet mellan 150 – 250 år! Allt detta visar på en skog med höga naturvärden och en dialog har inletts med Sveaskog för att stoppa kalavverkningen. Skogsgruppens inventerare kommer att fortsätta sin genomgång av Klarebäcks kvaliteer.
Som vi tidigare skrivit om är det mycket viktigt att Sveaskog genomför egna översiktliga inventeringar i de skogar som idag hotas av slutavverkning  eftersom det inventeringsarbete som tidigare gjorts inte håller måttet.  
När nu Sveaskog önskar slå ner ytterligare 180 ha i redan hårt huggna Misterhult / Köksmåla måste vi reagera. I brev har vi redan uppmanat  Sveaskog att tänka om när det gäller brukandet av de mycket få kvarvarande naturskogarna på bolagets marker. De refuger som finns kvar bör till stora delar sparas till förmån för skogens myllrande liv och allt skogsbruk bör bedrivas genom plockhuggning.
Vid våra besök i området Klarebäck hittade vi flera signalarter som visar på höga naturvärden. Dels är skogen gammal, här finns få spår kvar efter tidigare huggningar och området består av en mager olikåldrig naturskog med få eller inga spår av tidigare intensivt skogsbruk. Skogen ser ut att till stora delar vara naturligt föryngrad. Marken är mager och vilket gör att många träd stått och stampat i det tunna jordtäcket ovanpå urberget och har hög ålder utan att ha kunnat växt sig grova. Vi fann höga naturvärden och det finns gott om tallticka. Det är förvånande att Sveaskog egna nyckelbiotops inventerare inte uppmärksammat Klarebäcks höga naturvärden!
En översiktlig inventering av Sveaskogs marker vid Klarabäck har nu gjorts. Inventeringen visar på höga naturvärden i stora .delar av området.

En översiktlig inventering av Sveaskogs marker vid Klarabäck har nu gjorts. Inventeringen visar på höga naturvärden i stora .delar av området.

Mager skogsmark möter besökaren .

Mager skogsmark möter besökaren .

Det finns gott om tallticka i skogen!

Det finns gott om tallticka i skogen!

Skogsgruppens översiktliga inventering av naturvärden

2017-03-21 Sveaskogs anmäld avverkning Klarabäck, Misterhult, Kalmar län. Besök vid Klarabäck vid E22 som Sveaskog anmält för avverkning, på totalt över 24,6 ha i 2 olika anmälningar.

Vi ställer oss mycket tveksamma till den här avverkningen eftersom det mesta är ju impediment med insprängda små mossar och skvattrammossar. Marken har låg bonitet dvs, är mycket mager vilket påverkar tillväxten. Det syns också i terrängen eftersom tallarna är låga och troligtvis väldigt gamla. Sveaskog är verkligen ute på marginalmarkerna och avverkar!! En planerad kalavverkning med stora tunga maskiner kommer direkt att leda till omfattande markskador. Hur skall man undvika att köra i mossarna som genomkorsar området? Det är gott om signalarten tallticka i området. Tjäderspillning hittades också. Bilderna kanske inte visar hur låga tallarna är, men en klassa detta som impedement, men gör Sveaskog det?

 

 

 

Sveaskog planerar för ytterligare 180 hektar kalhyggen!

Skogsgruppen vädjar nu till Sveaskog om ändrade brukningsmetoder efter att bolaget anmält slutavverkning på ytterligare 180 ha skogsmark i Oskarshamn och Västerviks kommun.

– Vi anser det olämpligt att Sveaskog fortsätter med kalhyggesbruket i dessa områden eftersom bolaget i princip redan rensat skogarna på virke. Bolagets marker i  Misterhult gamla socken är i huvudsak kalhuggna och nu tycker vi att Sveaskog måste leva upp till allt tal om naturhänsyn och nya högre ambitioner i miljöarbetet. En bra början är utvärdera vilka värden som finns kvar i de få naturskogar som återstår på bolagets marker.

Till Sveaskog.

Angående Sveaskogs planerade avverkningar på 180 ha i Oskarshamns kommun, Kalmar län.

Skogsgruppen i Oskarshamnsbygdens Fågelklubb har genom sina medlemmar på nära håll följt Sveaskogs avverkningar i vår och angränsande kommuner sedan 1960-talet. Under drygt 30 år har vi inventerat, dokumenterat, fotograferat och gjort fältbesök i statens skogar och på så sätt följt det skogsbruk som bedrivits allt sedan sent 1960-talet då nuvarande Sveaskog var det statliga Domänverket och senare ASSIDomän fram till dagens moderna affärsverk Sveaskog. Genom åren har många möten och öppna diskussioner ägt rum mellan oss och bolaget om det förda skogsbruket.

Det är ingen överdrift att påstå att vi därmed besitter en unik kunskap om den drastiska omdaning av landskapet som skett på på statens marker i vår kommun. Vi har kunnat dokumentera ett storskaligt skogsbruk som tyvärr, trots åratal av diskussioner och utbildningsinsatser, fortfarande inte lyckas förvalta landskapets natur- och kulturvärden tillräckligt bra. Statens skogsbolag, Sveaskog har trots klara förbättringar i naturvårdshänsynen fortsatt med ett storskaligt skogsbruk och en liten vilja till förändring. Ett hårdfört skogsbruk med kalhyggesteknik har mer än något annat blivit synonymt med bolaget såväl i vårt land som internationellt.

Under åren har statens skogsbolag presenterat olika målsättningar och förändringar i brukande och metoder. Engagemanget har vissa perioder varit stort för bildande av ekoparker, fiskevårdsområden och friluftssatsningar. Med stor pompa och ståt presenterades för några år sedan satsningen på landskapsekologisk planering och områden med inriktning på jakt även i Misterhult. På konferenser och pressträffar talades om att rekonstruera landskapets olika värden på de platser där så var möjligt. Under tiden har skogen fallit och till övervägande del omformats så storskaligt att utarmningen av landskapet biologiska mångfald fortsatt.

I vår kommun och på de flesta marker ägda av staten och brukade av Sveaskog kan vi konstatera att inget märkts av de storslagna planerna ovan. Skogsbruket har istället fortsatt avverka stora sammanhängande ytor där kalhygge lagts till kalhygge i en skala som otvetydligt ändrat förutsättningarna för allt djurliv (biologiska mångfalden) i dessa området. Vi har tom kunnat konstatera att Sveaskog i vår hemtrakter återvänt till tidigare sparade områden, kantzoner och impedimentliknande hällmarker för att ta ut den kvarvarande skogens timmervärde. Med högt ställda avkastningskrav från ägaren staten har naturhänsynen åsidosatts!

Parallellt med detta har SLU:s och universitetens skogsforskning allt mer kunnat presentera fakta om kalhyggesbrukets stora inverkan på markernas hydrologi med läckage av näringsämnen och tungmetaller vilka förs ut i våra vattendrag och sjöar. Här har läckaget av kvicksilver kommit i fokus men också en omfattande påverkan på klimatet genom att den stående skogens kolfälla (CO2) frigörs till atmosfären när skogsmarken kalhuggs och det intrikata svampmycelet i marken förstörs.

Med tanke på den pågående diskussionen om att Sverige inte kommer att klara riksdagens miljömål när det gäller att tillräckligt skydda skogens biologiska mångfald vill vi från Skogsgruppens sida ta upp en diskussion om de stora antalet anmälda slutavverkningar på Fårbo och Misterhult som vi återigen hittat i Skogsstyrelsens databas. Vi menar att Sveaskog till övervägande del redan kalavverkat den mesta skogsarealen på bolagets marker i dessa två områden. I dagsläget har Sveaskog i princip kalhuggit all mark från Sulegång i öster ända ut mot väg E22 och vidare in mot Misterhult och norrut mot Mörtfors och Blankaholm i Västerviks kommun. Situationen är densamma vart än vi vänder blicken mot bolagets marker.

Om vi räknar ihop den totala avverkningsarealen som nu planeras att avverkas inom den närmaste tiden blir det en avskogning på ytterligare 180 ha i dessa mycket hårt huggna områden. Slutavverkningsytorna varierar i storlek från 14 ha upp till 33 ha! Det är enligt vår mening hyggesstorlekar som inte är anpassade till den redan stora arealen kalavverkad mark i Misterhults gamla socken. Det är hyggesarealer som inte heller är förenliga med det mer småskaliga skogsbruk som bedrivs i våra trakter av Småland.

Skogsgruppen i Oskarshamn efterlyser därför en omstart och ett omtänk för Sveaskog när det gäller de få kvarvarande skogarna som bolaget har i vår kommun. Det är helt klart dags att infria det som bolaget utlovat så många gånger under så många år – nämligen ett skogsbruk som tar ett större ansvar för den biologiska mångfalden. Vi anser att bolaget nu måste lämna en föråldrad avverkningsteknik i en tid då allt fler bolag och kommuner försöker övergå till ett mer skonsamt skogsbruk för att inte ytterligare utarma den biologiska mångfalden i landskapet.

Genom de mycket bra kontakter och samarbete vi haft med bolagets ansvariga i distriktet har vi uppmärksammats på att det inte finns någon heltäckande nyckelbiotopsinventering på Sveaskogs ej slutavverkade marker i Oskarshamns kommun. Tyvärr gäller detta inte bara Sveaskog utan en bristfällig nyckelbiotopsinventering är genomförd i stora delar av länet p.g.a tidsbrist och dålig artkunskap hos inventerarna när fältarbetet gjordes på 1980-talet.

Med tanke på utgångsläget med de mycket stora kalavverkade arealerna i Misterhult och Fårbo så är det naturligtvis inte tillfredställande att det saknas nyckelbiotopsinventeringar. Vid kontroll med Skogsstyrelsen sida ”Skogens pärlor” kan vi konstatera att det endast finns få utspridda små områden på bolagets mark som klassats som nyckelbiotoper. Vi vet med vår lokalkännedom att detta inte stämmer riktigt med verkligheten. I några av de områden som nu anmälts för slutavverkning har vi redan noterat ett flertal signalarter som gör att hänsyn måste tas.

Skogsgruppen ifrågasätter avverkning i följande område med hänvisning till förekomst av tjäder.

Objektid 7332245, A48702-2016 14,5ha. 7331838 A48700-2016 9,6ha

Skogsgruppen har redan för några år sedan anmält tjäderförekomst i ett område som angränsar till nu planerade slutavverkningsytor vid (Klarabäck). I anslutning till området planerar nu Sveaskog att avverka ett 24 ha stort område vilket direkt kommer att påverka tjäderstammen och främst de tjäderhönor som har området som häckområde och födoområde för sina kycklingar. Forskningsrapporter om tjäderns möjligheter att klara ett modernt rationellt skogsbruk visar att tjädern inte klarar att hålla sig kvar och få fram sin kycklingkull om det uppstår kala ytor större än 1 ha. Här talar vi alltså om en avverkningsyta på 24 ha! Området som gränsar mot Klarabäck är ett hällmarksområden med skvattrammossar och blåbärsris i botten. Här hittas hönorna och tjäderkycklingarna sin viktiga huvudföda blåbärsmätarlarven som är knuten till de äldre långsamtväxande blåbärsriset. Det tar mellan 55 – 60 år att etablera ett nytt livskraftigt blåbärsris.

Skogsgruppen medverkar naturligtvis till möten i fält för att tydligare visa det aktuella området. Vi hoppas på en givande dialog med Sveaskogs ansvariga för att få till stånd ett miljömässigt bättre skogsbruk på de marker som ännu inte slutavverkats i syfte att säkerställa stråk och oaser där hotade arter kan överleva i väntan på återbeskogning. Vi uppmanar också Sveaskog att ta sitt ansvar och skyndsamt låta utföra kvalitetssäkrade nyckelbiotopsinventeringar på sina marker.

Oskarshamn den 27/1 2017

Med vänliga hälsningar

för Skogsgruppen i Oskarshamnsbygdens Fågelklubb

Jan Brenander

Idhultsjöns omgivningar hotas av slutavverkning!

Skogen som hotas av slutavverkning är rik på äldre träd och död ved.

Skogen som hotas av slutavverkning är rik på äldre träd och död ved.


Slutavverkning på ca 40 ha sopar helt rent!
                                       Idhultsjön – en av länets finaste fågellokaler i inlandet hotas nu av en större slutavverkning som planeras i direkt anslutning till själva sjön! Det är markägaren AB Finsjö skogar som planerar för en stor slutavverkning på 40 ha. 
Markägarens representant har tagit kontakt med OBF och andra för att efterhöra vår syn på avverkningen. Den dialogen har fungerat bra vilket markägaren skall ha beröm för.

Continue reading

Se Naturskyddsföreningens skogsfilm!

Ge dig själv några minuter och kika på Naturskyddsföreningens skogsfilm! Du hittar länken direkt till filmen under rubriken Länkar längre ner på sidan! Vill du själv skriva in adressen i din webbläsare är länken: http://www.naturskyddsforeningen.se/vad-vi-gor/skog/ny-var-for-skogenSnart är all naturskog borta!

Snart är all naturskog borta!

 

Här är länken:http://www.naturskyddsforeningen.se/vad-vi-gor/skog/ny-var-for-skogen

Möte i fält med Sveaskog – konstruktiv dialog om större hänsyn!

Mötet med Sveaskog genomfördes den 4/10, 2013 ute i Misterhultskogarna på den plats där Sveaskog planerat för en slutavverkning i ett hällmarksområde med mycket gammal tall och småkärr. Skogsgruppen var denna gång representerad av Christer Ek, Jan Brenander och Cecila Olsson.  Enligt vår uppfattning är stora delar av avverkningsytan mer eller mindre impediment vilket framfördes till Sveaskogs representanter. Efter att vi visat flera områden med senvuxen tall med vedsvampen tallticka lovade Sveaskog att man skulle undanta dessa områden från slutavverkningen! Diskussionen i skogen var bra och konstruktiv men vi fick inget gehör från bolaget på vårt förslag att plockhugga i området istället för en stor slutavverkning. Det finns väldigt mycket som talar mot en slutavverkning, skogsmark på hällmarksområden som detta, har ett mycket tunnt jordtäcke vilket kommer att skadas svårt även vid en vinteravverkning. Dessutom talar mycket för att tallarna i området har hög ålder – 150 år och mer vilket borde vara  skäl nog för att helt undanta området vid en avverkning.Skogsgruppens möte med Sveaskog i Misterhult den 4 oktober. Från vänster ses Håkan Torkelsson, Sveaskog, Lennart Weidinge, Skogsstyrelsen, Ulf Alvin, Sveaskog, Christer Ek och Cecilia Olsson, Skogsgruppen. Fotograf Jan Brenander, Skogsgruppen Oskarshamn.

Skogsgruppens möte med Sveaskog i Misterhult den 4 oktober. Från vänster ses Håkan Torkelsson, Sveaskog, Lennart Weidinger och Örjan Laneborg båda Skogsstyrelsen, Ulf Alvin, Sveaskogs områdeschef, Christer Ek och Cecilia Olsson, Skogsgruppen. Fotograf Jan Brenander, Skogsgruppen Oskarshamn.
Skogsgruppen kunde visa områden med mycket gammal senvuxen  tall. Här Cecilia Olsson, Skogsgruppen, Örjan, Sveaskog, Henrik Nilsson, skoterförare Sveaskog samt Håkan Torkelsson, Sveaskogs avverkningsledare.

Skogsgruppen kunde visa områden med mycket gammal senvuxen tall. Delar av dessa hällmarksområden har aldrig tidigare slutavverkats och skogens ålder och klena virkesinnehåll borde därför undantas från den stora slutavverkning som Sveaskog planerat för. Här Cecilia Olsson, Skogsgruppen, Örjan Laneborg, Skogsstyrelsen, Henrik Nilsson, skoterförare Sveaskog i samtal med Lennart Weidinger, Skogsstyrelsen samt Håkan Torkelsson, Sveaskogs planerings- och avverkningsledare.

 

Rött kort för ytterligare en av Södras avverkningar!

Problemen fortsätter för skogsbolaget Södra. Skogsgruppen har besökt en avverkning vid Tomgölen, Djupeträsk och kan konstatera att avverkningen inte håller måttet när det gäller naturhänsyn. Med tanke på att hela avverkningsområdet ligger i direkt anslutning till Rostorpsbäcken vilken mynnar i själva Djupeträsksjön, kommunens vattentäkt så skulle naturligtvis rejäla skyddszoner sparats runt alla vattendrag och bäckar. På en sträcka av ca 500 meter har Södra slutavverkat utmed bäckens norra sida utan att lämna någon skyddszon! Det är troligt att vattenkvaliten påverkas negativt genom stora utflöden av närsalter, humusämnen och möjligen kvicksilver.  Fastighetsbeteckningen är Djupeträsk 2:2 och 2:5.

Södras entreprenör har inte lämnat någon skyddszon mot bäcken! Detta strider mot FSC:s regler.

Södras entreprenör har inte lämnat någon skyddszon mot bäcken! Detta strider mot FSC:s regler.

 

 

 

 

 

 

Sälg är ett trädslag av stor betydelse för den biologiska mångfalden och skall därför sparas vi en avverkning. Här har Södras entreprenör averkat sälg! Lägg märke till den obefintliga skyddszonen mot bäcken.

Sälg är ett trädslag av stor betydelse för den biologiska mångfalden och skall därför sparas vi en avverkning. Här har Södras entreprenör averkat sälg! Lägg märke till den obefintliga skyddszonen mot bäcken.

 

Ett flertal torrträd har fällts av entreprenören!

Ett flertal torrträd har fällts av entreprenören!

Här följer Skogsgruppens brev till Södra:

Skogsgruppen Oskarshamn 2013-10-07

 

 

Till Södra Skogsägarna

 

 

 

Synpunkter på avverkning vid Tomgölen Djupeträsk

 

Vid ett nyligen gjort fältbesök av en slutavverkning utförd av Södra vill Skogsgruppen framföra följande synpunkter och erhålla er syn på detta.

Avverkningsanmälan med nummer A17520-2013 slutfördes under våren 2013 och är på 9 hektar. Hela slutavverkningsområdet ligger i direkt anslutning till Rostorpbäcken. Vattendraget fortsätter vidare ner till Djupeträsksjön, vilket är kommunal vattentäkt för Oskarshamns kommun.

 

Under en sträcka på cirka 500 meter har Södra slutavverkat utmed bäckens norra sida utan att lämna någon skyddszon. Skogsmarken invid bäcken är gammal inägomark och bestod tidigare av planterad gran innan den avverkades.

Avverkning kommer att få negativa effekter på vattenmiljön i bäcken, och även då i kommunens vattentäkt vid Djupeträsksjön. Det handlar om näringsläckage, läckage av humusämnen och även läckage av kvicksilver.

 

I Skogsstyrelsens råd och föreskrifter står det tydligt att man bör återskapa en kantzon med annan trädsammansättning när zonen består av enbart barrträd(gran).

Vidare påtalar skogsstyrelsen att man inte bör frihugga längre sträckor än 100 meter för att minska påverkan av vattendraget.

Trots att vattendraget mynnar ut i Djupeträsksjön som är kommunal vattentäkt har Södra avverkat hela 500 hundra meter utan någon skyddszon utmed bäcken. Även vid Stora Tomgölen är zonen klart undermålig med endast en trädrad.

 

Skogsgruppen i Oskarshamn ser gärna fram emot Södras synpunkter på detta, och vilken strategi ni har vid denna typ av föryngringsavverkning vid ett skyddsvärt vatten.

 

Södra hade gett grönt kort för denna avverkning, men skogsgruppen ger rött kort eftersom det finns många brister i avverkningen.

 

 

Skogsgruppen Oskarshamn

Jan Brenander