Sveaskog planerar för ytterligare 180 hektar kalhyggen!

Skogsgruppen vädjar nu till Sveaskog om ändrade brukningsmetoder efter att bolaget anmält slutavverkning på ytterligare 180 ha skogsmark i Oskarshamn och Västerviks kommun.

– Vi anser det olämpligt att Sveaskog fortsätter med kalhyggesbruket i dessa områden eftersom bolaget i princip redan rensat skogarna på virke. Bolagets marker i  Misterhult gamla socken är i huvudsak kalhuggna och nu tycker vi att Sveaskog måste leva upp till allt tal om naturhänsyn och nya högre ambitioner i miljöarbetet. En bra början är utvärdera vilka värden som finns kvar i de få naturskogar som återstår på bolagets marker.

Till Sveaskog.

Angående Sveaskogs planerade avverkningar på 180 ha i Oskarshamns kommun, Kalmar län.

Skogsgruppen i Oskarshamnsbygdens Fågelklubb har genom sina medlemmar på nära håll följt Sveaskogs avverkningar i vår och angränsande kommuner sedan 1960-talet. Under drygt 30 år har vi inventerat, dokumenterat, fotograferat och gjort fältbesök i statens skogar och på så sätt följt det skogsbruk som bedrivits allt sedan sent 1960-talet då nuvarande Sveaskog var det statliga Domänverket och senare ASSIDomän fram till dagens moderna affärsverk Sveaskog. Genom åren har många möten och öppna diskussioner ägt rum mellan oss och bolaget om det förda skogsbruket.

Det är ingen överdrift att påstå att vi därmed besitter en unik kunskap om den drastiska omdaning av landskapet som skett på på statens marker i vår kommun. Vi har kunnat dokumentera ett storskaligt skogsbruk som tyvärr, trots åratal av diskussioner och utbildningsinsatser, fortfarande inte lyckas förvalta landskapets natur- och kulturvärden tillräckligt bra. Statens skogsbolag, Sveaskog har trots klara förbättringar i naturvårdshänsynen fortsatt med ett storskaligt skogsbruk och en liten vilja till förändring. Ett hårdfört skogsbruk med kalhyggesteknik har mer än något annat blivit synonymt med bolaget såväl i vårt land som internationellt.

Under åren har statens skogsbolag presenterat olika målsättningar och förändringar i brukande och metoder. Engagemanget har vissa perioder varit stort för bildande av ekoparker, fiskevårdsområden och friluftssatsningar. Med stor pompa och ståt presenterades för några år sedan satsningen på landskapsekologisk planering och områden med inriktning på jakt även i Misterhult. På konferenser och pressträffar talades om att rekonstruera landskapets olika värden på de platser där så var möjligt. Under tiden har skogen fallit och till övervägande del omformats så storskaligt att utarmningen av landskapet biologiska mångfald fortsatt.

I vår kommun och på de flesta marker ägda av staten och brukade av Sveaskog kan vi konstatera att inget märkts av de storslagna planerna ovan. Skogsbruket har istället fortsatt avverka stora sammanhängande ytor där kalhygge lagts till kalhygge i en skala som otvetydligt ändrat förutsättningarna för allt djurliv (biologiska mångfalden) i dessa området. Vi har tom kunnat konstatera att Sveaskog i vår hemtrakter återvänt till tidigare sparade områden, kantzoner och impedimentliknande hällmarker för att ta ut den kvarvarande skogens timmervärde. Med högt ställda avkastningskrav från ägaren staten har naturhänsynen åsidosatts!

Parallellt med detta har SLU:s och universitetens skogsforskning allt mer kunnat presentera fakta om kalhyggesbrukets stora inverkan på markernas hydrologi med läckage av näringsämnen och tungmetaller vilka förs ut i våra vattendrag och sjöar. Här har läckaget av kvicksilver kommit i fokus men också en omfattande påverkan på klimatet genom att den stående skogens kolfälla (CO2) frigörs till atmosfären när skogsmarken kalhuggs och det intrikata svampmycelet i marken förstörs.

Med tanke på den pågående diskussionen om att Sverige inte kommer att klara riksdagens miljömål när det gäller att tillräckligt skydda skogens biologiska mångfald vill vi från Skogsgruppens sida ta upp en diskussion om de stora antalet anmälda slutavverkningar på Fårbo och Misterhult som vi återigen hittat i Skogsstyrelsens databas. Vi menar att Sveaskog till övervägande del redan kalavverkat den mesta skogsarealen på bolagets marker i dessa två områden. I dagsläget har Sveaskog i princip kalhuggit all mark från Sulegång i öster ända ut mot väg E22 och vidare in mot Misterhult och norrut mot Mörtfors och Blankaholm i Västerviks kommun. Situationen är densamma vart än vi vänder blicken mot bolagets marker.

Om vi räknar ihop den totala avverkningsarealen som nu planeras att avverkas inom den närmaste tiden blir det en avskogning på ytterligare 180 ha i dessa mycket hårt huggna områden. Slutavverkningsytorna varierar i storlek från 14 ha upp till 33 ha! Det är enligt vår mening hyggesstorlekar som inte är anpassade till den redan stora arealen kalavverkad mark i Misterhults gamla socken. Det är hyggesarealer som inte heller är förenliga med det mer småskaliga skogsbruk som bedrivs i våra trakter av Småland.

Skogsgruppen i Oskarshamn efterlyser därför en omstart och ett omtänk för Sveaskog när det gäller de få kvarvarande skogarna som bolaget har i vår kommun. Det är helt klart dags att infria det som bolaget utlovat så många gånger under så många år – nämligen ett skogsbruk som tar ett större ansvar för den biologiska mångfalden. Vi anser att bolaget nu måste lämna en föråldrad avverkningsteknik i en tid då allt fler bolag och kommuner försöker övergå till ett mer skonsamt skogsbruk för att inte ytterligare utarma den biologiska mångfalden i landskapet.

Genom de mycket bra kontakter och samarbete vi haft med bolagets ansvariga i distriktet har vi uppmärksammats på att det inte finns någon heltäckande nyckelbiotopsinventering på Sveaskogs ej slutavverkade marker i Oskarshamns kommun. Tyvärr gäller detta inte bara Sveaskog utan en bristfällig nyckelbiotopsinventering är genomförd i stora delar av länet p.g.a tidsbrist och dålig artkunskap hos inventerarna när fältarbetet gjordes på 1980-talet.

Med tanke på utgångsläget med de mycket stora kalavverkade arealerna i Misterhult och Fårbo så är det naturligtvis inte tillfredställande att det saknas nyckelbiotopsinventeringar. Vid kontroll med Skogsstyrelsen sida ”Skogens pärlor” kan vi konstatera att det endast finns få utspridda små områden på bolagets mark som klassats som nyckelbiotoper. Vi vet med vår lokalkännedom att detta inte stämmer riktigt med verkligheten. I några av de områden som nu anmälts för slutavverkning har vi redan noterat ett flertal signalarter som gör att hänsyn måste tas.

Skogsgruppen ifrågasätter avverkning i följande område med hänvisning till förekomst av tjäder.

Objektid 7332245, A48702-2016 14,5ha. 7331838 A48700-2016 9,6ha

Skogsgruppen har redan för några år sedan anmält tjäderförekomst i ett område som angränsar till nu planerade slutavverkningsytor vid (Klarabäck). I anslutning till området planerar nu Sveaskog att avverka ett 24 ha stort område vilket direkt kommer att påverka tjäderstammen och främst de tjäderhönor som har området som häckområde och födoområde för sina kycklingar. Forskningsrapporter om tjäderns möjligheter att klara ett modernt rationellt skogsbruk visar att tjädern inte klarar att hålla sig kvar och få fram sin kycklingkull om det uppstår kala ytor större än 1 ha. Här talar vi alltså om en avverkningsyta på 24 ha! Området som gränsar mot Klarabäck är ett hällmarksområden med skvattrammossar och blåbärsris i botten. Här hittas hönorna och tjäderkycklingarna sin viktiga huvudföda blåbärsmätarlarven som är knuten till de äldre långsamtväxande blåbärsriset. Det tar mellan 55 – 60 år att etablera ett nytt livskraftigt blåbärsris.

Skogsgruppen medverkar naturligtvis till möten i fält för att tydligare visa det aktuella området. Vi hoppas på en givande dialog med Sveaskogs ansvariga för att få till stånd ett miljömässigt bättre skogsbruk på de marker som ännu inte slutavverkats i syfte att säkerställa stråk och oaser där hotade arter kan överleva i väntan på återbeskogning. Vi uppmanar också Sveaskog att ta sitt ansvar och skyndsamt låta utföra kvalitetssäkrade nyckelbiotopsinventeringar på sina marker.

Oskarshamn den 27/1 2017

Med vänliga hälsningar

för Skogsgruppen i Oskarshamnsbygdens Fågelklubb

Jan Brenander

Liknande inlägg