Den 16 november genomfördes det inplanerade mötet med Ems VD och skogsentreprenören Rörviks Timber med anledning av Skogsgruppens pågående dokumentation och kritik av det storskaliga skogsbruket på Ems marker.
Vi mötte upp efter lunch på den vackra herrgården vid Emåns mynning. OBF:s Skogsgrupp representerades av Jan Brenander och Helge Torstensen.
VD:n och skogschefen Erling Torstenson hälsade välkommen och vi fick en bra genomgång av fastighetens skogsinnehav, åldersklasser, avsatta arealer och lite funderingar kring den kritik som vi framfört från OBF:s skogsgrupp. Torstenson berättade att Em har totalt 2200 ha och av dom var ca 1800 ha produktiv skog, alltså ca 92%. Av den totala arealen var mellan 8 – 10% avsatta som Naturvård Skötsel och Naturvård Orörd mark. I siffran ingår området kring herrgården där stora ekhagar finns på båda sidorna om ån. På dessa ekområden finns ett avtal med Länsstyrelsen omfattande ca 60 ha (3%).
Skogen på Em har en omloppstid på 100år. Skogen växer långsamt och markerna har ingen hög bonitet. I dagsläget har man ojämn åldersfördelning och mycket skog som är i åldern över 90 +. Av detta slutavverkar man ca 1% av de 1800ha vajre år.
Vi fick möjlighet att förklarade vår kritik mot Ems storskaliga skogsbruk och kunde diskutera de brister vi dokumenterat under flera år. Det handlade då om en generell kritik mot stora hyggesarealer med kala ytor och liten, eller dålig naturhänsyn. Speciellt framförde vi att hänsynen mot surdrog och våtmarker inte lever upp till skogsvårdslagens hänsynsparagrafer. Detta gäller inte minst det stora hygge som tagits upp utmed väg E22 och som vi senare skulle komma att besöka.
Efter VD:s dragning om skogsinnehavet underströk vi att Em har fantastiska möjligheter att bedriva ett mer miljöanpassat och småskaligt skogsbruk och att detta skulle ge företaget ett betydligt bättre miljörykte än vad som nu är fallet. Idag skadar fastighetens skogsbruk Ems internationella rykte då inte minst fiskevårdskretsar uppmärksammat det storskaliga kalhyggesbruket och dess påverkan på Natura 2000 objektet Emån.
En broschyr om Naturskogsbruk lämnades över till Em och Rörviks Timber. VD:n Erling Torstenson menade dock att man inte ser något alternativ till kalhyggesbruket utan detta kommer att fortsätta i samma skala som hittills. Fastigheten kräver en stor inkomst från skogen för att det skall gå runt enligt Ems VD. Torstenson framförde skarp kritik mot den artikel som bl.a ligger ute på hemsidan om Ems skogsbruk. Vår artikel var att se som närmast en skandal och borde mildras och rättas. Em har enligt de siffror som redovisades i herrgårdens gamla kök redan avsatt mer skog än vad som krävs vid en FSC certifiering. Em är för närvarande inte FSC certifierade men tankar finns på att göra detta i framtiden. Rörviks Timber som utför avverkningsuppdrag och som också köper skog av Em har alldeles nyligen blivit certifierad (sommar 2012) i både FSC o PFSC . Anders Classon på Rörviks Timber som var med på träffen tillsammans med en av företagets inköpare, Bengt-Ove, berättade att det var han som ansvarade för Röviks certifieringar.
Efter den korta genomgången åkte vi ut till slutaavverkningsytan där vi framfört krtiska synpunkter. Vi körde in i området och parkerade på slutavverkningen inre del. Vi påpekade här att slutavverkningsytan var typisk för Em och väldigt stor, 27 ha, men detta menade Torstenson var sällsynt på fastigheten. Detta är inte vår uppfattning.
Vi påpekade att Em missat att lämna zoner mot våtmarkerna. Här fanns inga zoner överhuvudtaget och vi förevisade att man generellt hade kört i ute i våtmarkerna (impedement). Vår fotodokumentation visade på nersågade träd ute i våtmarken. Bla hade ekonomiskt värdelösa träd avverkats ute i impedementen, en knotig björk, flera knotiga martallar och i princip hade allt löv tagits bort. Torstenson menade att de åkt ner vid förröjningen, men som vi underströk på plats så stod ju träden ute i våtmarken och skulle aldrig ha rörts!! I en våtmark efter E22 fanns en del torrträd lämnade men där hade Em fått synpunkter från Trafikverket som menade på att torrrakorna kunde ramla ut på vägen. När vi gick tillbaka till bilarna påpekade vi att det låg mycket löv i rishögarna, löv som borde ha sparats för framtiden. Likaså att rönn enbuskar och bärande träd hade sågats ner eller körts ner, vilket naturligtvis ger ett dåligt miljöbetyg.
Något större medhåll kunde inte påräknas från Em under besöket men vi hoppas att samtalen gett någon tankeställare hos Em och Rörviks Timber för framtida avverkningar.
Håkan Carlsson
